Bruttonationalinkomsten minskar med en procent på årsbasis, och därmed hör Sverige till de länder som har sämst tillväxt i världen. Bara sådana ädla stater som Belarus, Sudan, Syrien, Ukraïna och Afghanistan är sämre, och vårt land placerar sig på en förnedrande 168:e plats.
Samtidigt larmas det extra mycket på sina håll angående Kinas ekonomi, och de kretiner som sedan tjugo års tid förgäves har förfäktat hypotesen om landets omedelbart förestånde kollaps – 中国崩溃论 – har trott sig äntligen känna blodvittring. Men i verkligheten är Kinas svacka högst tillfällig, och därtill inte särskilt djup – man finns alltjämt i toppskiktet i världens tillväxtliga.
Nu är det förstås inte bara Sverige som går knackigt, utan hela Europa. Problemet är välkänt, nämligen energikris plus de sanktioner som drabbar oss mer än mottagaren i Moskva – Ryssland har istället 4.9 % tillväxt. Om Tyskland och övriga Europa harvar, så går även vår export dåligt, eftersom vi är underleverantörer till den europeiska industrin.
Tyskland har i sin tur, tillsammans med en rad andra stater, sökt fjärma sig från «beroendet» av Kina, vilket ger dyrare råvaruimport och en ömsesidigt försämrad balans. Kinas exportproblem beror alltså på Tyskland och vice versa, i vad som kan kallas en lose–lose-situation. Även om Sveriges direkta handel med Kina är mindre i sammanhanget, beror vi alltså indirekt av den fullständiga dårskap som försiggår på sina håll.
Men Sverige har även sina egna problem, varav ett är svag kronkurs. Nu betalar vi priset för att inte ha tagit steget in i (den obligatoriska) valutaunionen, och som så ofta förr bedrar snålheten visheten när Soros-typer världen över spekulerar med den volatila svenska skvalpvalutan. I och för sig gynnar låg kronkurs exportindustrin, vilket håller nere den stora arbetslösheten något, men Sverige är inte det stora exportlokomotiv man utgjorde fordom, utan har i allt väsentligt expanderat i offentlig sektor och tjänstesektorn.
Resultatet är betydligt högre inflation än i övriga Europa, och enskilda konsumenter och låntagare får alltså pröjsa kalaset, alltmedan storfinansen och den moderata godsadeln håvar in storkovan och njuter av kråset som aldrig förr. Regeringsskiftet är redan spikat, och den handlingsförlamade moderatregimen verkar knappt bry sig om ekonomin, givet att enbart Nato tycks finnas i blickfältet.
Under moderatjuntans första regeringsår har hushållen därför för varje kvartal fått se sina disponibla inkomster urgröpas, en stagnation som vi inte har sett sedan 1990-talets krisår. Se där priset för att frysa för Zelenskyj, bero av vindkraft i stiltje samt lägga pengarna på invandring, woke, radikalfeminism och allt annat som inte gynnar svensk tillväxt.
