Araber och arabiska språket står inte särskilt högt i kurs i våra dagar, eftersom arabvärlden är en socioekonomiskt eftersatt och direkt efterbliven region som mest ställer till med problem, om än inte utan benäget bistånd av västvärlden. Av det skälet tar vi inte upp arabiska lånord i svenskan, trots den omfattande närvaron av arabisk kultur i samtiden.
Men det fanns en tid då förhållandet var omvänt, då Europa var en efterbliven religiös håla och de arabiska kalifaten världens naturliga centra för kultur och vetenskap. Arabiskan var lingua franca för bildade personer, särskilt på Iberiska halvön och andra delar av Sydeuropa, och en ganska omfattande mängd lånord stammar från den perioden. I svenskan har de införts indirekt från andra språk, trots kontakt med arabvärlden sedan vikingatiden.
Att arabiskan i dag är ett medel för religiös intolerans, heligt krig, diktatur och annat elände ska således inte förväxlas med språket i sig, eller med den kultur som fordom begåvade världen med så mycket gott, eller med människor i allmänhet. Arabiskan är som språk betraktat sinnrikt och skönt (om man kan skaka av sig associationerna), och har en rik flora ljud som våra indoeuropeiska språk inte känner.
Faktum är att det är de semitiska, eller vidgat de afroasiatiska, språken som ligger till grund för de första civilisationerna, skriften, alfabeten och så vidare, först med den sumeriska och akkadiska kulturen. Arabiskan är en senare utveckling, men det är under den en andra civilisatorisk explosion sker under den islamiska guldåldern, då matematik och naturvetenskap växer fram, färdiga att senare kopiera för ett nyvaknat Europa.
De hinduarabiska siffrorna med positionssystem kom till oss via Leonardo Pisano, som i Liber abaci (1202) introducerade systemet. Europa använde då alltjämt det otympliga romerska systemet, men handlare snappade snabbt upp nymodigheterna, inklusive siffran noll. Vi noterar här att ordet siffra stammar från arabiskans sifr (صِفْر) / (صفر), som betyder tom (det vill säga noll).
När vi utövar algebra kompletterar vi vänster och höger led i en ekvation för att få balans, vilket är vad ordet al-jabr (الْجَبْر) / (الجبر) konnoterar. Det är sådan utveckling av matematiken som persen Muhammad al-Khwarizmi (الخَوَارِزْمِيّ) / (الخوارزمي) bedrev, och av hans namn har vi ordet algoritm. Hans kolleger i naturvetenskapen katalogiserade samtidigt stjärnhimlen, vilket är varför varenda synlig stjärna har ett arabiskt namn.
Arabiskan är en abjad, en sorts konsonantskrift där man undertrycker korta vokaler i normal skrift. Exempelvis hälsningsfrasen as-salāmu ʿalaikum (اَلسَّلَامُ عَلَيْكُمْ) eller fred vare med dig skrivs i praktiken alslam elikm (السلام عليكم), där de många diakritiska tecknen har utelämnats. I denna framställning ges båda varianterna för tydlighets skull.
En brygd, eller en qahwa (قَهْوَة) / (قهوة), är vad vi i dagligt tal benämner kaffe, en arabisk dryck som de flesta av oss tenderar att uppskatta. Andra rusmedel är ḥašīš (حَشِيش ) / (حشيش) eller hasch, ett ord som betyder gräs. Inte lika uppskattat i västliga kretsar är qāt (قَات) / (قات), det vill säga khat.
En del arabiska ord uppvisar en märklig rundgång, som till exempel sukkar (سُكَّر) / (سكّر) för socker. Det är lånat från persiskan, som i sin tur har det från sanskrit śárkarā (शर्करा), vilket i sin tur har en urindoeuropeisk stam. Något liknande gäller ordet nārang (نَارَنْج) / (نارنج), som har gett spanskans naranja och orange i andra europeiska språk. Det kommer från sanskrits nāraṅga (नारङ्ग), men har en dravidisk snarare än indoeuropeisk stam.
Spelet schack har lånats från arabiskans šāh (شاه), som betyder kung. Men ordet stammar från persiskans shah, och vidare från sanskrits kṣáyati (क्षयति), från en urindoeuropeisk stam *tek- (vårt ord textil kommer därifrån). Överhuvudtaget finns en bred diffusion mellan arabiska, persiska och sanskrit/hindi beroende på den geografiska och kulturella sammanlänkningen.
Giraff, det vill säga zarāfa (زَرَافَة) / (زرافة), och gazell eller ḡazāl (غَزَال) / (غزال), är förstås av arabiskt ursprung, och det är också safar (سَفَر) / (سفر) för att resa, även om safari har en speciell innebörd. Andra kända ord är ḥarīm (حَرِيم) / (حريم) eller harem, och det i dessa dagar av handelskrig så välnyttjade taʿrīf (تَعْرِيف) / (تعريف).
Det ord man mest förknippar arabiskan med är emellertid allāh (اللّٰه), vilket kanske är symptomatiskt för kulturens samtida efterblivenhet. Man gick in i ett religiöst mörker ungefär samtidigt som Europa började komma ur sitt, och vad som är höna och ägg i en sådan utveckling är inte gott att veta.
Inget hindrar annars arabvärlden att åter göra entré på världsscenen, genom att alliera sig med varandra och bejaka en sekulär utveckling. Att dana en långvarig stabil fred och nyttja sina naturresurser för att bygga sina samhällen, bilda befolkningen och åter ta plats på världens intellektuella arenor. Att låta arabiskan ljuda som i fornstora dagar av positiv klang, att låta pennan vara mäktigare än svärdet eller bombbältet. الحمد لله, det vore verkligen en skön utveckling att skåda.