Jordartsmetaller är inte sällsynta, även om de gärna benämns så, utan förkommer i ymnig om än utspridd mängd i naturen. Sverige är i själva verket särskilt rikt på sådana mineraler, med namn som Yttrium (Y), Ytterbium (Yb) med flera i periodiska systemet, efter Ytterby gruva. Problemet är istället att det är resurskrävande att utvinna mineralerna, för att inte säga miljöskadligt.
Av det skälet har man förlagt nästan all sådan verksamhet till Kina, vilket har medfört att vi därmed står i beroende till landet för raffinering. Dessutom har regimer av samtliga färger utom gul skänkt (!) bort rätten till gruvdrift till amerikanska och andra intressen, varvid Sveriges enda vinst har varit enstaka jobbtillfällen i utländsk regi.
Regeringen Åkesson meddelar emellertid nu genom näringsminister Busch att man har hittat en större fyndighet i Kiruna, och att man ämnar bryta och även raffinera (?) jordartsmetaller i inhemsk regi under LKAB. Om det är sant och inte blott fluffiga ord, är det det bästa som har hänt Sverige på årtionden. Utförsäljningen av landet har i så fall hävts, våldtäkten av nationen har då stoppats,
Mineralerna är av vikt för nästan all modern teknik, omfattande allt från mobiltelefoner till vindsnurror, nämligen för att metallerna har särskilda egenskaper av vikt, som stark magnetism med mera. Det säger sig därför självt att det är en vinst att bryta och raffinera sådana, även om det är en krävande process.
Man får här hoppas att regeringen strömlinjeformar förloppet genom att avskaffa tidigare ekofascistiska regimers regleringar och införa nya reglementen för att maximera avkastningen samtidigt som man minimerar skadan på miljö, och att man samtidigt helt skär av utländsk profitering på svensk jord.