Den förhärskande uppfattningen är att grönsaker är nyttiga och essentiella för god hälsa, och man rekommenderar oss således att äta några «rejäla nävar» grönt varje dag. I den mer extrema varianten uppmanas vi att överhuvudtaget inte äta annat än växter, men då mest för «klimatets» skull snarare än hälsoskäl.
De som sprider dessa rön är samma skock som tidigare berättade för oss att fett gör oss feta och därför föreslog ett större intag av kolhydrater, med resultat att vi numera har en galopperande fetmaepidemi. Det är samma kollektiv som menar att frukosten är den viktigaste måltiden under dagen, och som uppmanar oss att äta tre mål mat om dagen samt några mellanmål – ständig tillgång på föda! En skara fackmän som oftast sitter i livsmedelsindustrins klor, ska tilläggas.
Om de har rätt angående grönsakernas vikt för hälsan skulle man kunna extrahera de vitala ämnena och sälja på burk. Det gör vi, och det kallas vitaminer och mineraler i form av tillskott, men det visar sig att den välgörande effekten försvinner i denna form!
Det finns alltså något «magiskt» med ogräset som gör att det befrämjar hälsa, och i brist på annat har man föreslagit ad hoc att det är «kombinationen» av näringsämnen i en riktig måltid samt «fibrer» som knådar magtrakten som gör susen, alternativt att det är «antioxidanter» som reparerar cellerna.
Den exakta mekanismen för denna magi är fortsatt okänd, och kommer så att förbli. Eller rättare sagt är den faktiskt känd, men den är mer banal än man kunde tro, och därför inte kommersiellt intressant. Industrin vill ju sälja, och man kan inte sälja ingenting.
Grönsaker är nyttiga, i mindre mängd, nämligen såtillvida att de ger vissa mikronutrienter som är mindre vanliga i animaliska livsmedel, främst C-vitamin och kanske även en del mineraler. Den allra största nyttan med ogräset är dock indirekt, nämligen att det i all dess näringsfattighet fungerar som bukfylla och därmed hindrar dig från att äta mer närings- och energirik föda. Fibrerna i grönskan har samma funktion, att ge dig en känsla av mättnad och därmed få dig att äta mindre av annat.
Det är det här med att inte äta som är nyckeln i det hela. När vi ständigt tillför kroppen föda drivs vi av en aldrig sinande ström av glukos, som produceras av de kolhydrater vi tillförs i födan. Det är kroppens primära bränsle, och det nyttjas så länge tillförsel av kolhydrater sker. Överskottet lagras som fett, för att fett har högre energidensitet – och överskott blir det så länge vi hela tiden äter; härav fetmaepidemin.
Den enda vila kroppen får från detta förlopp är under natten, då vi sover. Med lite tur kan vi gå tolv timmar utan föda, och kroppen får då ett litet andrum från glukosförbränningen. När kroppen inte bränner glukos, vad gör den då?
Jo, den bränner då fett, som utgör kroppens sekundära bränsle och finns lagrat i stor mängd i celler. Fettceller poppas sönder, och fria fettsyror utsöndras i blodet. Fettsyrorna kan inte förbrännas direkt, varför de omvandlas till karboxylsyror (ketonkroppar) i levern, främst β-hydroxibutyrat. Detta är ett betydligt bättre bränsle, men kroppen producerar även en viss mängd glukos (glukoneogenes), för att hjärnan inte enbart kan fungera med β-hydroxibutyrat.
Även under fasta har kroppen behov av att nybilda celler och upprätthålla ämnesomsättningen. I brist på tillskott från föda får den hålla till godo med vad som finns, och den skrider därför till verket att prioritera materialet. Autofagosomer bildas med uppgift att konsumera och sönderdela trasiga och sämre fungerande organeller i cellerna, i ett renhållningsarbete som benämns autofagi.
Organellerna sönderdelas i dess beståndsdelar, det vill säga aminosyror, kolhydrater, fettsyror och fria mineraler, som nyttjas för nybyggnation. Det är denna cellulära renovering som håller kroppen fri från välfärdssjukdomar som diabetes, cancer och alzheimers, inte några «superämnen» i grönsaker. Möjligen kan antioxidanter i grönsaker bidra något, men autofagin är i grunden den antioxidativa processen.
Under den ständiga tillförseln av föda får vi kanske en liten släng av autofagi under natten, men i princip kommer arbetet aldrig i gång på riktigt. Den väsentliga nyttan med närings- och energifattiga grönsaker är således att minska intaget av energi och därmed snabbare få igång den autofaga processen.
Ett bättre sätt är dock att fasta för att låta autofagin verka mer intensivt, kanske i perodisk fasta 5:2 eller 18:6, eller ännu hellre varannandagsfasta 36:12 samt någon enstaka gång med fasta i 72 timmar eller mer, i kombination med en huvudsakligen animalisk diet med tonvikt på fett och proteiner samt en mindre mängd fibergrönsaker.
Den förhärskande uppfattningen är alltså fel, och du gör bäst i att inte bara strunta i frukosten utan att helt enkelt inte äta någonting varannan dag. Det är inte nyttigt att ständigt tillföra kroppen energi, även om industrin gärna vill få dig att knapra konstant. Och det är alltså inte nyttigt med «nävar» av grönsaker, givet fasta och intag av näringsrik animalisk föda.