Say this: Faire sir, you spet on me on Wednesday last; you spurn’d me such a day; another time you cald me dog: and for these curtesies Ile lend you thus much moneyes? Shakespeares gestaltning av juden Shylock i The Merchant of Venice är träffande, och kan direkt överföras på större konflikter, som den mellan Kina och Australien.
Ty man får nog säga att Australien har spottat på Kina och kallat Kina en hund, och nu blir man överraskad när Kina inte låter sig hunsas utan slår tillbaka med viss kraft på den kinaexport som håller australierna vid liv. Australien lever i det förgångna och har helt enkelt inte förstått kraften i det skifte som äger rum.
Australien bannlyste 2018 Huawei från att delta i utbyggnaden av landets 5G-nät med de sedvanliga paranoida ursäkterna om nationell säkerhet. Men man nöjde sig inte med att besluta för egen del, utan tog även på sig den politiska ledartröjan i att övertyga övriga länder i den anglosfära signalspaningsalliansen Five eyes (och dess marionetter, som Sverige) att göra samma sak. Detta är ekvivalent med att vilja skada Kinas ekonomiska intressen, att spotta landet i ansiktet.
Australien sparkade även på hunden Kina när man från regeringshåll avslog Mengnius uppköp av Lion dairy & drinks, i strid med berörda myndigheters rekommendationer. Det är ett politiskt beslut i syfte att skada Kinas ekonomiska intressen, en form av riktad protektionism, i likhet med de amerikanska angreppen mot Tiktok och Wechat.
Australien har vidare tagit sig ton i debatten kring coronavirusets ursprung, och krävt att en oberoende utredning om «Kinas ansvar» kommer till stånd – under australisk ledning. Detta när WHO redan är i färd med att företa just en sådan oberoende utredning om virusets ursprung (och vars resultat kan komma att överraska).
Ingen har någonsin förordat en sådan utredning vad gäller andra pandemier, vilket återigen visar hur man ser på Kina som något sorts undantag, som ett land som kan hunsas på ett sätt som ingen annan skulle godta. Man kan här erinra sig hur Five eyes-landet Kanada på amerikansk begäran håller Huaweis finanschef Meng Wanzhou i husarrest sedan två år tillbaka i en procedur som saknar motstycke, då det aldrig tidigare har hänt att man har kidnappat ledande företrädare för ett företag som anses bryta mot ensidiga amerikanska «sanktioner».
Att Australien likt Donald Trump pekar finger på juden eller hunden Kina må vara hänt, men när man samtidigt tar på sig den politiska ledartröjan genom att begära ordförandeskapet för en sådan underlig utredning hamnar man automatiskt i Bejings blickfång, och sanktionerna kommer därmed som ett brev på posten, i form av tariffer och strafftullar. Hur kan detta överraska?
Konflikten har även vissa politiska övertoner av annat slag, som de makabra australiska kraven på en kinesisk ursäkt för att ha påpekat de vidriga australiska människorättsbrotten i Afghanistan. Det anses av Australien och länder i den kretsen vara något slags exklusivt privilegium att kunna peka på andras påstådda brott mot mänskliga rättigheter, och man blir således helt perplex när bollen plötsligt kommer i retur.
Australien bör sänka tonläget och inse att Kina inte längre är en hund man kan sparka och skälla på, utan den handelspartner som man huvudsakligen livnär sig av. Av det följer att en viss grundläggande respekt i de ömsesidiga relationerna måste upprätthållas, och att det är oklokt att antagonisera Kina – för övrigt en läxa även Sverige kommer att tvingas lära vad det lider.
