Kategorier
Asien Politik USA

Avskedspresent till Sömniga Joe

Det tog USA tjugo år att ersätta en talibanregim med en talibanregim, till det flotta priset av tjugo biljoner (1012) kronor, eller motsvarande Sveriges samlade bruttonationalprodukt under fyra års tid. I termer av Afghanistans BNP motsvarar det inte mindre än 117 års samlad produktion, stålar som afghanerna nog hellre hade tagit direkt i handen – ungefär en halv mille per skalle.

Utöver att man har eldat med astronomiska belopp av pengar, har kriget skördat närmare 170 000 dödsoffer, samt placerat 6.6 miljoner människor på flykt inom och utom landet, det vill säga orsakat långt mer våda än vad som ursprungligen var fallet. Det är till yttermera visso problem som har spillt över på andra, som Kina och EU.

USA:s motiv för att invadera Afghanistan var naturligtvis talibanregimens logi åt al-Qaida och andra grupperingar som låg bakom terrorattentaten i USA 2001, i syfte att «röka ut» terroristerna ur deras hålor. Man iscensatte ett «krig mot terrorismen», med slutligt resultat att terrorn tycks ha vunnit.

Det är nämligen inte mindre terror nu än 2001, utan långt mer, om än inte med lika spektakulära scener som i New York, och om än inte främst i USA eller Europa. Genom det lika dyra kriget i Irak, det som man initierade under den falska förespeglingen om «massförstörelsevapen», släppte man lös Islamiska staten och banade väg för nästan ett decennium av intensiv terror.

Islamiska staten kunde man kämpa ned, i vart fall i Mellanöstern, men under tiden har talibanerna vuxit sig allt starkare, så till den grad att de har kunnat återerövra makten i Afghanistan. Det är den dödligaste av terrorgrupper i världen just nu, även om dess verksamhet är lokalt begränsad till Afghanistan.

Dödligaste terrorgrupperna – talibanerna har konstant vunnit terräng.

Men i landet finns fortfarande Islamiska staten och andra grupper, precis på samma sätt som innan den amerikanska invasionen. Det fick USA en påminnelse om under gårdagen, då en bombmartyr tog med sig tretton jänkare och en mängd andra lokalbor till den fiktiva himmelen – en maffig avskedspresent till Sleepy Joe.

US-presidenten svär visserligen att han ska hämnas, men orden väger inte särskilt tungt när man är på reträtt efter ett tjugo år långt misslyckande av episka proportioner. En sådan hämnd spelar heller ingen roll för den vidare organisationen av terror i Afghanistan, utan kan på sin höjd ge en smula fiktiv tröst åt ett sårat amerikanskt folk.

Talibanregimen har annars lovat både USA och Kina att hålla terrorn stången, men frågan är om man är förmögen till det, eller om man ens vill. Man kan nog tygla de uiguriska grupperna och därmed borga för smidiga relationer med Kina i utbyte mot satsningar på infrastruktur och mineralbrytning, men de USA-fientliga krafterna lär få en ny «bas» att utgå från för framtida operationer.

Man kunde visserligen knäppa Osama bin Laden, men problemet består ändå. Uppdraget slutfördes aldrig, utan slutade i fiasko, och det finns skäl tro att diverse terrorgrupper i lugn och ro kommer att smida nya ränker mot den store Satan. Frågan är vilket land USA invaderar då, när man ånyo skjuter från höften.

En nedgång har kunnat skönjas i takt med att Islamiska staten har tyglats, men nivån på terrorn är alltjämt långt högre än 2001.