Svitjod är förstås inget U-land, som någon nyligen menade, med anledning av att vi numera har elbrist och stänger av elen för att inte ruinera oss. Det är att raljera med begrepp, och de flesta har ingen verklig kännedom om vad som kännetecknar ett land på utvecklingsnivå.
Däremot kan man tala om Sverige som ett avvecklingsland, en nation som visserligen är fullt utvecklad, men stadd i stagnation och tillbakabildning. Det är nämligen innebörden i att vi stänger ned det ena kärnenergiverket efter det andra, utan att kompensera med andra energislag. Vi avhänder oss därmed frivilligt den nuklära option som ger oss en ofantlig fördel, på grund av en minoritet av miljötomtar.
I den större bilden framträder avvecklingen än tydligare. Exempelvis har vi avvecklat näringar som textilindustri, eftersom det har varit billigare att flytta produktionen till låglöneländer som tidigare Sydkorea och numera Bangladesh.
Sådan globalisering är förstås nyttig för att göra andra länder rika och ge oss kostnadsfördelar. Strukturomvandling är ofrånkomlig, och det går inte att hålla liv i varje upptänklig industri i evighet, men om man avvecklar industrier utan att ersätta med nya skapar man bara problem.
Vi överlät på samma sätt varvsindustrin till Japan och Sydkorea under 1970-talet, men tog inte upp den elektronikindustri som då var på stark frammarsch i USA och Östasien – vi fortsatte tillverka elektriska skrivmaskiner när persondatorn gjorde entré.
Den senaste strukturomvandlingen gäller industrin i stort, och har i stort sett utlokaliserats eller sålts till Kina. Vi kanske inte ska tillverka gummidäck i Sverige, men saken är den att vi inte heller tillverkar något annat, utan låter bruksorten förfalla. Rostbälten breder ut sig.
Inte bara industrin har vederfarits en sådan avveckling, utan även samhället i stort. Ett ofantligt stort tillskott av invandrare från fjärran och inkompatibla kulturer har effektivt sänkt såväl utbildnings- som intelligensnivån i landet, samt bidragit till att tilliten har minskat och brottsligheten ökat drastiskt.
Istället för att exportera industriprodukter kränger vi nu sådant som värdegrund och sexköpslagar till omvärlden, med klent resultat. Högskolorna har kommit att bli arbetsmarknadspolitiska institutioner, låtsasuniversitet i syfte att förvara arbetslösa och preparera individer för ett nytt slags avvecklingssamhälle.
Sverige genomgår således för närvarande ett slags politiskt initierad kulturrevolution, i vilken vi kritiserar oss själva för den slavhandel och kolonialism vi aldrig var en del av, låter oss bli en del av radikala vänsterrörelser från USA, censurerar historien retroaktivt genom att demolera statyer eller försköna äldre litteratur, kräver vadderade utbildningar med «trygga rum» och «triggervarningar» samt ägnar all vår vakna tid med någon form av navelskåderi eller inre reflektion när vi inte längre har en meningsfull framtid att se an.
Det är via utbildningsanstalterna man fostrar befolkningen i denna radikala anda, för att möjliggöra övergången till ett meningslöst woke-samhälle, krossa befintliga strukturer, fördumma populasen, rikta om aggressionen från ansvariga politiker till «vita män» och liknande samt störta den ordning som gav oss vår välfärd.
Kommande generationer kommer att få det successivt sämre ställt än sina föräldrar, i termer av ekonomi och livskvalitet. Det är en dystopisk framtid i vilken man inte längre semestrar utomlands, om man överhuvudtaget har något jobb, samt äter sämre än någonsin, i form av bönor och groddar när köttet har reserverats för en elit eller förbjudits för att uppnå de heliga klimatmålen och ambitionen att upprätta det postindustriella ekologiska självförsörjningssamhället eller den moderna stenåldern.