Kategorier
Film Filosofi Kultur Politik

白左 – vit vänster

Första rutan i filmen är en varning om att scener med tobaksrökning förekommer, och en senare räkning visar att detta är med sanningen överensstämmande, såtillvida att en (1) person håller en (1) cigarett med munstycke i en (1) enstaka scen. Tydligen ska detta kunna chockera samtiden så mycket att en förhandsvarning är befogad.

Filmens egentliga handling inleds därefter med en kvinnas självmord, för att raskt följas av tämligen sadistiska scener med skalpeller huggna i ögon, samt en kanske inte helt politiskt korrekt syn på prostitution under den tirad av sex- och nakenscener som följer. Men det var rökningen man ville höja ett varningens finger för…

Triggervarning.

Verket i fråga är fantastiska Poor things, som utöver distributörens – denna gång inte Disneys – märkliga fadäs förstås är genial. Man kunde kanske ha överseende med sådana triggervarningar, popups och allsköns annan woke om det inte vore för att de är allestädes förekommande i alla upptänkliga sammanhang, som om människor inte vore utrustade med eget sunt förnuft och förmåga att tolka skildringar i kulturen.

Därtill kommer denna märkliga kognitiva dissonans av att varna för helt alldagliga företeelser – en tredjedel av världens befolkning är faktiskt rökare – samtidigt som man ser mellan fingrarna avseende tämligen grovt våld. Numera är det den inte helt progressiva vänstern som står för vansinnet, medan fordom den kristna högern ville varna för en naken bröstvårta mellan de många massakrerna under tevekvällen.

Bella står i begrepp att hoppa från en bro.

Inte för att en rökande kärring från 1800-talet skulle kunna förleda ungdomen att ta upp rökning, men möjligen är det så att varningstexterna i sig utgör incitament därför, på samma sätt som de störtlöjliga klistermärkerna med «parental advisory» och varningar för «explicit content» i själva verket blev ett kvalitetsmärke för musik.

Men förmodligen är det inte konträra vapande rebeller i tonåren man har i åtanke, utan mer ömtåliga snöflingor i generation Z som under inflytande av bokstavskombinationer av allsköns slag skulle kunna få en ångest- och gråtattack av att se en cigarett, samtidigt som man förmodligen likt huvudpersonen Bella skulle hånskratta åt diverse kirurgiska ingrepp – den kognitiva förmågan är på ungefär samma nivå.

Den förhatliga scenen som kan tänkas förleda ungdomen eller orsaka trauma hos åskådaren.

Det är dessa underliga och synnerligen störda fenomen som gör mig övertygad om att Västerlandet står inför sin snara undergång, ty ett folk som behöver triggervarningar för att kunna handskas med kulturen (eller universitetsstudier) lär i längden inte kunna hantera en verklighet med blodigt krig i Ukraïna eller ett veritabelt folkmord i Gaza – Putin har under sådana omständigheter fri lejd över hela Europa, och bortklemade jordgubbssoldater som viftar med regnbågsflaggan lär inte ens kunna fungera som habil kanonmat.

Kulturen är nu sådan att den ska chockera och röra om i känslolivet, och den ska bjuda på besinningslöst underhållningsvåld, nämligen som substitut för verkligt våld. Det är så kulturen har fungerat sedan Homeros tid, och det går helt enkelt inte att föreställa sig en uppsättning av Shakespeares verk med inledande triggervarning; det skulle spoliera hela pjäsen.

Kanske är det därför jag numera dras allt mer till sydkoreansk, japansk och kinesisk film, ty sådan föregås aldrig någonsin av varningar av något som helst slag, trots att de emellanåt består av helt groteska skildringar. Röker, super och svär gör man dessutom konstant, och man känner inte begreppet woke annat än som en teoretisk konstruktion under beteckningen 白左 (baizuo) eller vit vänster – med bibetydelsen idiot.

Kontrasten…