Kategorier
Ekonomi Hälsa Kultur Politik

Barn ska vara hungriga

Man brukar i debatten framhålla att Sverige är ett av världens rikaste länder, och att vi därför har råd med en extremt kostsam klimatomställning till ingen nytta alls, annan än att posera som bäst i klassen. Men om Sverige är så rikt, varför går barnen då hungriga?

Uppenbarligen finns ett ekonomiskt svagare skikt som får ta smällen när storstadsmedelklass vill agera världsförbättrare genom att fördyra allt genom olika slags avgifter, plikter, skatter och andra pålagor på bensin, el och plastpåsar. Men som har framhållits finns ändå alltid alternativ, särskilt vad gäller konsumtionsmönster av olika slag, inte minst med avseende på livsmedel.

Huruvida det är Kristerssons eller föräldrarnas fel att barnen går hungriga kan förstås diskuteras, men det finns andra mekanismer som här spelar in. En är okunskap om näring, en annan det informationsbrus som ständigt emanerar från kommersiella och kulturella krafter och som uppmanar till ett visst konsumtionsmönster.

Man kan till exempel notera att barn gärna dricker amerikanskt sockervatten, desto mer så i de svagare ekonomiska skikten. Tevereklamen påverkar såväl stressade föräldrar som barn till vissa konsumtionsmönster under förljugna påståenden om att exempelvis flingor, yoghurt och juice är nyttig mat, när det i själva verket är höggradigt bearbetat skräp med hög halt av tillsatt socker – man kan inte «berika» bort sådant.

Antimatcirkel: endast vid festligare tillfällen, om alls.

Även staten går bet på att förmedla korrekt och koherent information, och ger råd som inte har näring som främsta mål, utan klimat, hållbarhet och andra politiska modenycker. Man blir inte mätt på Livsmedelsverkets soja- och kolhydratrika meny, men underhåller däremot en hormonell berg- och dalbana av ständigt återkommande hunger.

I detta virrvarr har föräldrar ingen möjlighet att göra ett rationellt val för sig själva och sina barn med mindre än att man tar saken i egna händer och aktivt studerar näringslära – som jag, Lena Andersson och många andra. Det säger sig självt att de flesta inte mäktar med den uppgiften, och man har heller ingen draghjälp från politiken i att främja god kost – statens myndigheter vet alltså inte vad som kännetecknar en sådan, utan har målkonflikter.

Därmed är man utlämnad till kommersiella krafter, som kan fortsätta sälja sitt socker, sina fröoljor och sina industriellt framtagna produkter till ett klientel som man har gjort beroende av dylik skräpmat. Det är bekvämare att bara slänga in en färdigrätt i mikrovågsugnen än att själv ombesörja tillagningen från råvaror, och det är så enkelt att ordna en tröstande dopaminkick genom ständigt småätande av sockerrika produkter som glass, godis och «mellanmål».

Så länge staten inte griper in med koherent och adekvat rådgivning samt mekanismer för att främja god kost, exempelvis genom dryga punktskatter på fritt och tillsatt socker, höggradigt bearbetade produkter och fröoljor, kommer denna ordning att bestå, med allt vad det innebär i ökad frekvens av välfärdssjukdomar. I den meningen är det faktiskt Kristerssons fel, eller mer allmänt politikerklassens.

Matcirkel: föda som inte nämnvärts har förändrats från sitt naturliga tillstånd är i regel nyttig.

Det är annars inte särskilt svårt att äta rätt och någorlunda billigt, men problemet är alltså att förkunna sådan information till den bredare allmänheten, i konkurrens med all annan information och desinformation i det ständiga bruset. Man kan faktiskt koka ned det till några enstaka hållpunkter:

  • avstå från höggradigt bearbetade produkter
  • laga din egen mat från frysta, konserverade eller färska råvaror
  • minimera intag av fritt socker och raffinerade kolhydrater
  • öka intaget av mättande protein och fett, särskilt från animaliska källor
  • använd inte vegetabiliska oljor eller margarin
  • stek i smör, lägg olivolja på sallad

En frukost på bröd, juice och flingor ger snabb mättnad och ett skönt sockerrus, men redan efter ett par timmar är man hungrig igen. En frukost bestående av bacon, ägg, grönsaksröra samt ett glas fil (högsta fetthalt) står man sig på betydligt längre, men kostnaden är ungefär densamma med hänsyn tagen till målfrekvens. Blir man ändå hungrig kan man knapra på nötter hellre än godis eller mellanmål.

Samtidigt ska man inte ständigt ge efter för hungerreflexen, utan tvärtom bejaka och lära sig leva med sin hunger. Det gör i själva verket underverk för hälsan (autofagi) att gå hungrig under en större del av dygnet, och det är enkelt att bemästra med en kost som inte ger ständiga svängningar av blodsocker, insulin och ghrelin.

Även barn ska gå hungriga på så sätt, men samtidigt kompensera med bastanta, nyttiga och välkomponerade måltider när man väl äter. Det kunde faktiskt vara det bästa för den så kallade folkhälsan att barn i allt större utsträckning går hungriga, om det inte vore för det faktum att man samtidigt konsumerar allt mer sockrigt skräp.

Schematisk kostmodell: det är inte svårare än så här.