Kategorier
Kina Politik Taiwan

Brännpunkt Taiwan

Han är villig att offra sina tillgångar och bli fabriksarbetare, om det kan förhindra Kina från att angripa Taiwan. Taiwan får inte bli ett nytt Ukraïna, och han kommer inte att låta så ske. Istället utlovar han femtio års fred i Taiwansundet, efter förhandling med fastlandet om villkoren för status quo.

Han är Guo台铭Taiming eller «Terry Gou», grundare av 鸿海Honghai精密jingmi工业gongye股份gufen有限youxian公司gongsi, eller Foxconn som det vanligen benämns i Väst, elektronikföretaget vars komponenter finns i var mans ficka, oftast i form av en äpplelur.

Entreprenören lovade redan 2020 att kandidera till presidentposten i Taiwan, men startsträckan var då för kort. Nu meddelar han åter sin kandidatur, och det formella villkoret om några hundra tusen namnunderskrifter lär bli en smal sak, givet att han samlar över tio procent i opinionen.

Han kommer naturligtvis inte att vinna, utan tvärtom innebär en fjärde aktör att regerande 民进党Minjindang (Framstegspartiet) behåller presidentposten, denna gång i form av Lai清德Qingde, efter det att nuvarande presidenten Cai英文Yingwen har förbrukat sina två mandatperioder.

Men kandidaturen och opinionsläget berättar så mycket annat, bland annat att Framstegspartiet och dess gröna koalition sannolikt kommer att förlora makten i kammaren (立法院Lifayuan, det lagstiftande parlamentet), i februari 2024. Istället lär konkurrerande 国民党Guomindang (Nationalistpartiet) återta befälet över öns politiska inriktning, inte minst med hjälp av Terry Gou och den blå koalitionen.

Opinionen i Taiwans presidentvalskampanj.

Det framgår aldrig i svenska eller västerländska mediers rapportering, men politiken i Taiwan kretsar inte så mycket kring höger eller vänster, utan rör sig mer kring förhållandet till fastlandet, med tämligen jämnstarka poler. Den gröna koalitionen under Framstegspartiets ledning förordar således självständighet, även om man inte vågar utropa en sådan i formell mening – konstitutionen säger att Taiwan är en provins i Kina.

Den blå koalitionen förordar istället återförening, om än under Republiken Kinas snarare än Folkrepubliken Kinas ledning. I praktiken är planerna på återförening vilande tills bättre politiska förutsättningar föreligger, under vilken tid man från båda sidor åberopar status quo. Det är också den position som stabilt har majoritet i befolkningen, även om det aldrig framgår i svensk statsteves skildring.

Annat som undanhålls publikum är Taiwans enorma beroende av fastlandet, som står för drygt fyrtio procent av öns export, samtidigt som stora delar av Taiwans näringsliv har förlagt sin verksamhet till fastlandet. Inte minst Foxconn har en rad fabriker där, även om man även sysselsätter närmare en miljon i Taiwan.

Det är den insikten som ligger till grund för Terry Gous uttalanden, en förståelse som är utbredd inom näringslivet och därmed utgör grunden för den ena polen i taiwanesisk politik. Den andra extremen i den gröna falangen är mer renodlat politisk, och tar fasta på värderingar snarare än konkreta företeelser som ekonomi. En given uppdelning finns i yngre och äldre generationer.

Men Taiwans demokrati och värden är alltså inte hotade under återförening eller status quo, utan man kommer att få behålla sin lokala särart. Däremot kommer inget Taiwan att finnas kvar om USA och väst provocerar fram en drabbning, eftersom fastlandet aldrig kommer att släppa taget om ön.

Även den insikten är uppenbar i Terry Gous valmanifest, ty i händelse av konflikt blir Taiwan just ett nytt Ukraïna, ett sönderbombat helvete som inte längre är i stånd att exportera elektronik till vare sig Kina eller världen i övrigt. Taiwans självständighet är identiskt med dess undergång.