Betalar din chokladkaka Putins krig? Det är i vart fall en tes som kommunistwebben driver, men det är svårt att se hur den ekvationen håller måttet, eftersom din konsumtion av choklad i Sverige förstås inte ger ett kopek till Putin.
Saken gäller istället en symbolhandling av att bojkotta ett bolag vars moderkoncern har verksamhet i Ryssland. Det är godhetssignalering på allra lägsta nivå, en sorts präktighet som inte har någon som helst praktisk betydelse. Detta även om amerikanska Mondelez och dess dottersvulst Marabou skulle vända på en femöring och dra sig tillbaka från Ryssland.
Krigets huvudfinansiär är nämligen alltjämt EU, som fortfarande köper naturgas från Ryssland i stor omfattning, så stor att om den översattes till chokladkakor skulle världens reserver av kakao och socker ta slut i ett nafs. Chokladhandeln på Ryssland kan alltså mätas i termer av miljondelar i jämförelse med de större strömmarna av fossil energi, konstgödsel och vete.
Det är nu varken kommersiella bolags eller statliga myndigheters roll att överpröva konsumentens fria val eller att ta ställning i politiska frågor – allra minst utrikespolitiska sådana – utan det är just konsumenterna som äger bojkottvapnet. Sådan politisk aktivism kan i slutändan bara skada en organisation, eftersom man då utsätter sig för polariserande krafter genom att ta ställning.
Vän av ordning kanske invänder att alla minsann är emot Ryssland, men det är alltså en lokal ordning som inte gäller globalt. Företag som verkar internationellt har att ta hänsyn till internationell opinion snarare än provinsiell svensk, vilket H&M blev varse när man försökte slå mynt av fantasierna kring Xinjiang.
En mer lokal aktör som försvarsmakten har emellertid också rättat in sig i det rättfärdiga ledet, vilket bara är ägnat att ytterligare resa frågetecken kring den organisationen. Tidigare har man proklamerat att man minsann inte bara har i uppdrag att försvara rikets gränser mot inkräktare, utan även hela vänsterenchiladan av woke kring Q-frågor och annat.
Men försvarets uppgift måste ligga fast oavsett vilken regim som styr riket, vilket innebär att man inte tar ställning i politiska frågor, inklusive den om chokladfabrikanters verksamhet i främmande land. Politiken ska man lämna till riksdag och regering, och man ska i övrigt utföra sitt kärnuppdrag, att försvara landets fysiska gränser.
Men för all del, om det känns uppbyggligt att bojkotta chokladkakan i tron att det har någon verklig effekt på krigets utgång (det har det inte), så varsågod. Ett sekundärt resultat kan ändå vara bättre hälsa genom minskad konsumtion av socker, förutsatt att man inte växlar chokladen mot något annat skräp av samma kaliber.
Mondelez och Marabou bör alltså bojkottas av helt andra skäl, nämligen för att bolagen undergräver folkhälsan genom sina toxiska produkter. Men om de äventyrar den ryska folkhälsan?