Förmodligen jublar man i Rosenbad åt att husse i Washington nu har beslutat skicka klusterammunition till Zelenskyj, och att dagen närmar sig då även Sverige kan delta i sådana grisiga operationer utomlands. Sverige har visserligen ratificerat en konvention om klusterbomber, men medlemskapet i Nato trumfar denna ordning – Gripen står redo.
Noga räknat är krig den ultimativa konfliktnivån, i vilken avsikten är att med dödligt våld betvinga motståndaren till eftergifter. I krig (och kärlek) är alltså alla medel i princip tillåtna, förutom dem man kommit överens om att inte nyttja – som biokemiska stridsmedel, tortyr med mera.
En grundläggande princip är att civila personer ska fredas, även om det är omöjligt att efterleva i praktiken, särskilt om motståndaren nyttjar civilister som skydd. Inte sällan har man tvärtom avsiktligt attackerat civila mål, som de allierade bombningarna över Dresden, USA:s bombningar av Tokyo, USA:s atombomber över Hiroshima och Nagasaki, eller för den delen USA:s klusterbomber över Vietnam och Laos.
De senare räknar i antal en kvarts miljard, med en tvåsiffrig felprocent. Man kan kanske älska doften av napalm på morgonen, då man medelst sådana bomber rotar upp såväl Viet cong som kvinnor och barn som tar skydd, men frågan är om man också kan älska att outlösta bomber ligger kvar under decennier, för att småningom plockas upp av barn i tron att de är leksaker. Tiotusentals småbarn har strukit med av sådana blindgångare.
Men detta är ändå bara fucking gooks och gulingar, och klusterbomber används förstås bara i skithålsländer som Irak, Syrien, Afghanistan och givetvis Ukraïna. Det angår ju inte oss, utan är avsett att underkuva folk vi inte behöver bry oss om, länder och kulturer vi kan angripa som spelpjäser i ett proxykrig om världsherraväldet.
Här har den ukraïnska regimen redan utmärkt sig genom att nyttja egna lager av klusterbomber, till människorättsorganisationers fördömande, även om du inte hörde det i statsmedias utsändningar. Även separatister i Donetsk har nyttjat (ukraïnsk) klusterammunition, likväl som den reguljära ryska armén i några enstaka fall, nämligen multipelvapen apterade på Iskander-robotar.
Varken Ryssland eller Ukraïna har ratificerat konventionen, så inte heller USA, Kina eller Indien. Det är därför en tandlös konvention så länge de främsta militärmakterna håller sig undan, och så länge internationella organisationer som Nato kan kringgå förbudet. Det är det vanliga godhetssignalerandet från ömmande västmakter, de som utan att blinka regelmässigt skickar fjärrstyrda drönare att explodera på något torg i Långtbortistan. Not our people, collateral damage.
USA, Nato och Väst är inte officiellt krigförande parter i konflikten mellan Ryssland och Ukraïna, men är det förstås i realiteten. Kriget förs inte minst med ekonomiska medel, men framförallt genom logistiskt understöd i form av materiel och sigint. Att Washington nu skickar klusterbomber till Kiev är ytterligare en upptrappning.
Mest lidande av det blir småningom ukraïnska barn som någon gång i framtiden hittar någon färgglad mojäng, bara för att sekunden senare slitas i stycken av tryckvågen från en amerikansk bomb.