Den kristna stölden av europeiska traditioner omfattar i princip alla högtider utom påsk, som man stal från judarna. Den ursprungliga riten att under midhösten minnas och vägleda de döda med ljus har således i kristianiserad tappning kommit att delas i två grenar: alla helgons dag och alla själars dag.
Typiskt är det de kristna helgonens dag som alltjämt utgör helgdag i Sverige, även om den har flyttats till en lördag och därför inte påverkar ledighetskontot. Alla själars dag inträffar således på en söndag men är inte en helgdag i protestantiska länder.
Här har den katolska traditionen bevarat 1 november som alla helgons dag och 2 november som alla själars dag, och för populasen är det den senare som har relevans, nämligen att minnas förfädren snarare än så kallade helgon.
Traditionen kompliceras av den keltiska traditionen Halloween, som genom amerikansk variant har kommit att populariseras i stora delar av världen som en mer sekulär form av åminnelse av de döda. Det är förstås attributen med pumpor, masker och lekar som lockar. Men Halloween firas 30 oktober, och därmed finns ett spann om fyra dagar för dödskult.
Betydligt maffigare än Halloween är dock Día de muertos, som är den mexikanska motsvarigheten till Halloween, och som anordnas på alla själars dag den 2 november. Det är en synkretisk blandning av alla själars dag och en tidigare aztekisk motsvarighet, med inslag av att minnas och hedra de döda med gåvor vid graven.
Día de muertos är till skillnad från de kristna varianterna en ljus högtid, där döden betraktas som en naturlig del av livscykeln. Av dödstraditionerna är det även den överlägset vackraste, med traditionell sminkning och bruk av masker som minner om skallar och andra attribut förknippade med döden.
Givet den stora mexikanska närvaron i USA har Halloween och Día de muertos kommit att jämkas samman, och bruket sprider sig därefter över sjön till oss. De dödssminkningar man numera ser är ett resultat av detta, och var inte kutym i tidigare halloweenfirande.
Man kan därför observera en globalisering i denna de dödas dag, som en strikt sekulär företeelse i likhet med jul och nyår. Den kan nog inte ersätta den östasiatiska motsvarigheten Chongyang, en likartad tradition som infaller ungefär samtidigt, men kan bli ett komplement, på samma sätt som nyår är ett komplement till det kinesiska nyåret.
Synkretism av Halloween och Día de muertos kommer därför allt mer att tränga undan det tråkiga kristna stöldgodset, eftersom helgon inte har någon som helst relevans i modern svensk kultur. Det är en utveckling att bejaka, särskilt om det även innebär en förändrad syn på döden, en återgång till forn sed och äldre europeisk kultur.
Den animerade disneyfilmen Coco (2017) kan med fördel bli en del av traditionen, och den beskriver på ett fint sätt hela traditionen med Día de muertos. Bondfilmen Spectre (2015) visar i mer fotorealistisk tappning skönheten i festivalen, en skönhet som gärna får bli del av svensk tradition.
