En sak är säker, och det är att sovjetbyråkraterna i Frankrike, eller för den delen Bryssel, aldrig hade vågat arrestera Elon Musk eller någon annan hög amerikansk företrädare för näringslivet. Att man ger sig på ryssen Pavel Durov beror uteslutande på att man redan är mer eller mindre i krig med Moskva och därför inte kan ställa till med diplomatisk oreda.
Länge varnade man i den politiska retoriken för Kinas hantering av internet, men i själva verket har man steg för steg implementerat samtliga beståndsdelar i landets nätövervakning, från krav om verkligt namn vid mobilabonnemang till regler om «olovlig ryktesspridning». Om än med viss fördröjning.
Men krav om bakdörrar till krypterade p2p-tjänster ställer man inte ens i Kina, medan det är en stående önskan hos politiker och polisiära myndigheter i Väst, senast framfört av Kristerssons regim i Sverige som ett medel för att angripa kriminell verksamhet.
Det är bara det att när man raserar den mest grundläggande informationsfriheten att kunna kommunicera utan övervakning, så tar man med sig hela internets infrastruktur ned i ruinen. Utan säker kryptering upphör säker betalning, och i samma ögonblick som allsköns regimer har bakdörrar, så har även kriminella och skurkstater samma tillgång.
Alltså kommer det aldrig hända att sådana bakdörrar implementeras, och man får nöja sig med att angripa operatörerna för den öppna verksamheten. Men även detta är vanskligt, ty operatörer ska inte ha polisiärt ansvar och inte heller vara statens hantlangare. Det är polisens uppgift.
Att kriminella möts virtuellt är alltså inte konstigare än att man talar i telefon eller för den delen sätter sig på ett café eller någon annan offentlig miljö, där man har tämligen rigida krav för övervakning, till skydd för den personliga integriteten. Men på café-ägare och restaurangpersonal ställs inte krav om att vara obetalda murvlar i statens sold, ej heller att man ska rigga mikrofoner vid gästernas bord.
Det är särskilt olyckligt att franspersonerna leder denna utveckling, givet landets liberala historia. Man måste givetvis släppa Durov, be om ursäkt och helt enkelt lägga ned saken. Det drar ett löjets skimmer över Macron och Frankrike när man på detta sätt angriper det fria ordet och dess möjliggörare.