Jordens befolkning har passerat åtta miljarder, och med tillskott av ytterligare tre miljarder afrikaner fram till sekelskiftet förväntas populationen plana ut kring elva miljarder, för att därefter sakta minska. Människan har då inte bara fyllt sin ekologiska nisch, utan lever sedan länge över sina tillgångar, inte helt olikt hur virus fortplantar sig.
Detta för med sig allt större konsekvenser, som att mer skog måste skövlas för att ge mark åt grödor, varvid naturliga habitat trängs ut och ger upphov till närmare kontakt mellan människa och tidigare isolerade arter. Artdöden härjar, samtidigt som zoonotiska virus lättare korsar den mänskliga barriärern och ger upphov till nya slags pandemier – corona var härvidlag bara en aptitretare.
Ytterligare ett problem rör energi, givet att de fossila energislagen är en ändlig resurs. Sol-, vind- och vattenkraft i all ära, men sådana källor duger inte för att producera konstgödsel, som över hälften av världsbefolkningen beror av för sin blotta existens. Det finns inte heller någon ekonomiskt hållbar metod för att producera betong, stål och plast utan fossila bränslen, samtidigt som modern infrastruktur är byggd på denna materiella grund. Elva miljarder människor kan inte bo i trähyddor.
Därtill kommer förstås klimatförändringar, som många menar är det största av alla problem. Ju fler människor vi blir, desto fler ton koldioxid kommer att spottas ut i atmosfären, och desto varmare kommer jordens klimat att bli. Men det blir även en fuktigare värld, med fler ytor som öppnas för jordbruk och habitat, och människan i egenskap av ekvatordjur kommer över generationer enkelt att anpassa sig till en varmare värld – det är därför en mindre svårighet i sammanhanget.
De ovan skissade problemen är emellertid samtliga en funktion av volym, det vill säga storleken på världens befolkning. Det kan då tyckas vara en rimlig ambition att söka begränsa denna population med politiska medel, även om det a priori förefaller vara omöjligt att ena världens länder om sådana mål.
Detta för att befolkningtillväxt är en traditionell förutsättning för ekonomisk tillväxt, och ingen är villig att kompromissa om materiell välfärd, allra minst den fattigare delen av jorden, och inte heller den rika. Det ses som en både religiös övertygelse att populera jorden («föröken eder») och en mänsklig rättighet att få sätta till världen så många barn man vill utan att behöva tänka på konsekvenser för nästan, det vill säga kollektivet – det är en underlig etik.
Därmed måste resursfördelningen lösas på annat vis, och den enda möjligheten som då står till buds är att offra kvalitet för kvantitet. Ju fler människor vi blir, desto mer måste vi tränga ihop oss i förtätade storstadsområden, snåla med vatten och mat samt bli allt effektivare i att inte puffa ut mer växthusgaser. Vi måste alla ned på indisk nivå eller lägre för att de så kallade klimatmålen ska nås, oaktat att de övriga problemen med skogsskövling, artdöd, zoonotiska virus, konstgödsel och beroendet av betong och stål inte löses med en sådan ansats.
Det är under sådant tunnelseende klimatpolitiken verkar, och det är med den en lång rad underliga fenomen har uppstått. Till dessa hör entovegoagendan, ansatsen att människan av klimatskäl måste äta en allt «grönare» kost och därmed minska på köttet i motsvarande grad, eller i förekommande fall växla ned kvalitet i kött ytterligare ett snäpp genom att konsumera insekter längre ned i näringskedjan.
Tanken är att uppfödning av insekter kan ske mer effektivt i klimathänseende och därmed reducera utsläppen med hälften i förhållande till kyckling och svin, men i verkligheten har man ingen aning om hur industriell uppfödning i stor skala påverkar den parametern, än mindre hur det slår mot ekosystemen i stort. Det är ett vanskligt experiment.
Än mer futil är tanken att man ska kunna producera «konstgjort kött» av ihoplimmade sojarester i ultraprocess på ett sätt som är mer effektivt än den mekanism i kretslopp naturen har vaskat fram genom evolution under miljarder år. Den hälsovådliga smörja man framställer kommer i vart fall inte på långa vägar att kunna mäta sig med äkta vara i näringshänseende, utan blir ett slags utfodring av människor som alternativ till riktig föda.
I båda fallen söker man samtidigt emulera köttet i smak och textur, det vill säga framställa «konstgjort kött» medelst insekter eller vegetariska komponenter i ultraprocess, för att på så sätt vänja människor vid den nya utfodringen. Man vill reducera en sedan tusentals år etablerad matkultur till en fråga om smak och förnimmelse, det vill säga lura hjärnan tro att man äter biff istället för nedmalna dyngbaggar och gräshoppor – I know this steak doesn’t exist. I know that when I put it in my mouth, the Matrix is telling my brain that it is juicy and delicious.
Å andra sidan har kommersiella krafter i maskopi med staten redan lurat människan att äta flingor, snabbmat och annan ultraprocessföda, med givna konsekvenser i allt mer utbredd fetma och välfärdssjukdomar. Grunden är därför redan lagd för att ytterligare reducera de skattskyldiga människoslavarna till simpla produktionsenheter som utfodras på billigaste vis och därmed blir maximalt lönsamma för de amerikanska producenterna av sojabönor och andra intressenter i kedjan.
Till dessa hör förstås det medicinindustriella komplexet, som täljer guld med pennkniv genom att sälja Ozempic, statiner och andra droger för att kompensera för fetman och sjukdomarna, på ungefär samma sätt som man ger grisar och höns antibiotika och tillväxthormon. Det är dubbelt klirr i kassan för de många producenterna av ultraprocessad föda och läkemedel – båda sorterar i USA för övrigt under ett och samma departement (FDA).
Det gör alltså inte så mycket om du blir sjuk, så länge man kan underhålla symptomen med någon medicinsk brygd. Det viktiga är att du hålls vid liv och är någorlunda funktionell, på samma sätt som värphönan på antibiotika och tillväxthormon, på det att människopopulationen kan maximeras och därmed ge högsta möjliga avkastning till dem det berör. Det är vad det dröjer sig om, och därför ska du utfodras med larver, industriell fröolja och «vegokorv».
