Kategorier
Hälsa Kultur Politik

Extremdiet: Lakto-ovo-pesce-carni-pollo-vegetarianism

Samtiden präglas av extrema dieter av olika slag, av vilka den trendigaste är veganism. Det ska vara «köttfritt» i skolan, menar många, eftersom kött anses hota «klimatet» och sägs vara sämre för hälsan. Soja is the way to go!

En del går förvisso istället åt andra hållet, och menar att vi bör leva som före jordbruket och civilisationen under en «paleodiet» fri från spannmål, baljväxter och mejeriprodukter, och en del går så långt som att förespråka en strikt karnivor diet. Av samma ensidiga snitt finns frukterianism, ägg- och vindiet samt barnmatsdiet…

Men man kan ta hela saken ett snäpp längre och förorda lakto-ovo-pesce-carni-pollo-vegetarianism som den ideala kosten, det vill säga den numera extrema ansatsen av att äta allt: mejeriprodukter, ägg, fisk, kött, fågel och grönsaker. Det vill säga en omnivor kosthållning för allätare som grisar, björnar och råttor.

Motiv för en sådan närmast radikal hållning är bland annat att undvika näringsbrist, exempelvis kalcium om man utesluter mejeriprodukter i en paleodiet, eller B-vitaminer och fettsyror DHA/EPA om man till äventyrs är vegan och i farozonen för att utveckla mentala problem och erektionssvikt.

En annan rational är att möjligheterna till kulinariska upplevelser är betydligt fler om man inte utesluter hela kategorier av föda, och att man inte behöver tacka nej till vissa rätter eller på annat sätt uppföra sig som en idiot på middagar och dylikt.

Tanken att avstå kött på grund av «klimatet» är för övrigt befängd, eftersom det rör sig om ett slutet kretslopp, på samma sätt som för all annan föda som omsätts i naturen. Det kanske går åt mer vatten till att föda upp kor än att odla majs, men vattnet förbrukas inte i ett svart hål, utan cirkulerar i kretsloppet i form av avdunstning, urinering och så vidare.

Begrunda även att det fanns närmare sextio miljoner bison i USA innan européer anlände och nära nog utrotade arten, att jämföra med de trettio miljoner kor som i dag betar på gräsåkrar som är olämpliga för andra grödor. Den metan kossorna rapar upp är inte ett större problem nu än för femhundra år sedan, och är under alla omständigheter också en del av kretsloppet – metan bryts relativt snabbt ned i atmosfären till koldioxid, som tas upp av växter för tillverkning av glukos och cellulosa, som äts av kor &c ad infinitum.

Vän av ordning vill kanske invända att jag här intermittent framhåller sockrets farlighet, förordar fasta och kalorireduktion samt på annat sätt förespråkar ätmönster och dietära inskränkningar som många anser som hyfsat extrema. Guilty as charged, men observera att begränsningarna inte är absoluta, utan huvudsakligen handlar om dosering och proportioner.

Den näringsfilosofi som förespråkas här lägger tonvikt på animaliska produkter, grönsaker, mejeriprodukter och föda bestående av hela, naturliga ingredienser, men medger i en avsmalnande pyramid utrymme för såväl kolhydratrik kost som godis, allsköns skräpmat och alkohol – att tillåta sig att festa efter fasta, att både äta kakan och ha den kvar (snarare än att bara äta kakor och godis).

Homo sapiens är evolutionärt given av omnivor kost, med intag av kött (fett och protein) som en delorsak till artens intelligenta och extremt energikrävande hjärna. Människan kan överleva på mer specialiserad kost, men föredrar en optimal ordning med riklig tillgång på alla slags födoslag.

Vi är en universalart, Homo universalis, med inte bara förmåga att äta allt (förutom cellulosa, som vi delegerar till kor), utan även att kolonisera alla slags biotoper och nyttja alla slags resurser. Det ligger inte i vår natur att avstå från nyttiga födoslag, och moderna politiska idéer om att «rädda planeten» är det allra sämsta argumentet för att avstå från hälsosam animalisk föda. Den som umgås med sådana morbida tankar behöver förmodligen äta mer fisk.

Rätt proportioner i en omnivor diet.