Utrikesminister Qin Gangs (秦刚) sorti följdes av försvarsminister Li Shangfus (李尚福), vilket i sedvanlig ordning fick zhongnanhaiologer världen över att spekulera om möjliga otrohetssaffärer eller att Xi Jinping ytterligare «stärker sitt grepp». Men den troligaste orsaken är undantagslöst korruption av något slag, ett gift med stor utbredning i Kina.
För detta talar de faktiska siffrorna, omfattande över två miljoner tjänstemän som hittills har åtalats, de allra flesta på betydligt lägre nivå. Den mer toxiska retoriken brukar benämna Kina som en «totalitär regim», medan den mer blygsamma sanningen är att centralregeringens kontroll minskar med avståndet från huvudstaden, och att provinser och autonoma regioner i mångt och mycket styr på eget bevåg.
Inte minst förekommer alltså att såväl hög som låg tjänsteman missbrukar sin ställning och tar mutor för att dryga ut sin enkla lön. 钞票 (chaopiao, pengar) regerar i Kina sedan marknadsreformerna 1978, och eftersom det är «ärofyllt att bli rik» är det den ambitionen som dominerar bland stora delar av allmogen. Därmed föreligger även incitament till fusk.
Men ett korrupt samhälle är ineffektivt, och kan aldrig nå den målsättning centralregeringen har satt upp. Det är speciellt Xi Jinpings ambition sedan tillträdet 2012 att slå mot korruptionen, att fälla tigrar, smälla flugor och jaga rävar med sedvanliga ordspråksliknande kinesisk retorik (打虎拍蝇猎狐, dǎ hǔ pāi yíng liè hú), där tigrar betecknar högre tjänstemän, flugor lägre och rävar mer förslagna element på flykt undan rättvisan.
Rikedom får man uppnå med ärliga medel, och speciellt gäller att tjänstemän i den offentliga administrationen ska vara oförvitliga, ett ideal som präglade den kejserliga administrationen under ett par tusen år, men som i nutiden inte lika enkelt kan upprätthållas.
Utrensningar i vår del av världen går mer städat tillväga, i vart fall på ytan, varvid vanligen bara framkommer att någon person på eget bevåg har sagt upp sig efter överenskommelse om att meningsskiljaktigheter föreligger. I Kina väljer man att hellre döda kycklingen och visa apan (杀鸡给猴看, shā jī gěi hóu kàn) för att mer tydligt statuera exempel. I båda fallen hålls de egentliga skälen dolda.
Det är alltså inget ovanligt att även höga företrädare – inklusive politbyråmedlemmar som 周永康 (Zhuo Yongkang) – plockas väck utan minsta förklaring, och vanligen följer rättegång en tid senare när åtal har förberetts enligt konstens alla regler. Men vid själva utrensningen har man förstås tillräckligt med bevis.
Småningom kommer vi därför att i mer detalj få kännedom om varför såväl Li Shangfu som Qin Gang kördes på dörren, och det lär då handla mer om illegala pekuniära transaktioner än utsvävande kärleksliv eller andra faktorer.