Under världskarnivormånaden kunde det vara lämpligt att introducera den kinesiska delikatessen Fiongfiong, en världsberömd kryddkorv från Sichuan. Det regionala köket är vanligen tokstarkt pepprigt, och denna mustiga korv utgör inget undantag. Rejäla mängder öl rekommenderas som bordsdryck.
Själva innanmätet är köttigt värre, med en rökt och saltad blandning av fläsk, får och oxe, i kombination med blod och fragment av fågelskinn, smaksatt med chili och andra former av pepparväxter. Serveras typiskt med någon guacamoleliknande grönsaksröra.
Denna formidabla 香肠 (xiangchang) har för övrigt ett alldeles eget tecken – fiǒng – även om det inte finns upptecknat i standardlexika. Den förenklade formen har 64 streck, vilket är ganska komplicerat, men mer utmärkande är den udda kompositionen.
Utifrån och in har vi här en omslutande radikal 辶 (chuò, att gå), därefter en täckande radikal 宀 (mián, tak) över en kombination av radikalen 扌 (shǒu, hand) och 刂 (dāo, kniv) med ett mer komplicerat innanmäte.
I den övre inre raden följer från vänster till höger tecknen 血 (xuè, blod), 羊 (yáng, get) och 皮 (pí, hud). Andra raden innefattar två nyskapande tecken i form av hundradikalen 犭 (quǎn) tillsammans med saltradikalen 卤 (lǔ), samt oxradikalen 牜 (niú) tillsammans med grisradikalen 豕 (shǐ). Därefter följer tecknet 肉 (ròu, kött) omslutet av två instanser av silkesradikalen 纟 (mì), samt en avslutande eldradikal 灬 (huǒ).
En poetisk tolkning kan då vara att man beger sig till en lokal för att inmundiga en salig blandning av kött, bearbetat med skärverktyg, behandlat under eld och smaksatt med salt.
Kinesiska tecken kombinerar vanligtvis inte tre olika komponenter i följd, som 血羊皮 i horisontellt led, och inte heller tre vertikala rader med tecken eller teckenkombinationer, men å andra sidan finns ingen specifik regel som förhindrar sådant bruk. Även att omsluta med flerdubbla radikaler ligger utanför standarden.
Vidare är uttalet – fióngfiǒng – irreguljärt, då grundformen av finalt yong vanligtvis bara tar formerna jiong, qiong och xiong med j, q och x. Men i kinesiskan förekommer ändå dialektala former utanför pinyins standardschema, som fiao, biang, kei och len.
Tecknet är inte upptaget i Unicode, och kan därför inte renderas på dator annat än med fonter i privata planet. Att skriva för hand är faktiskt inte så svårt, även om tidskrävande. Det kan också vara en utmaning att pilla in en sådan mängd detaljer i ett fixt utrymme i en ruta.
Ordningen är som vanligt utifrån och in, från topp till botten, från vänster till höger, vilket ger 辶 + 宀 + 扌 + 刂 + 血羊皮 + 犭 + 卤 + 牜 + 豕 + 纟 + 肉 + 纟 + 灬, inalles tretton unika teckenkomponenter.
