Kategorier
Kultur

För många människor

Sedan pandemins slut florerar i medier artiklar om hur lokalbor vänder turismen ryggen i allt större utsträckning, ett tecken på att man värdesätter ett «normalt» liv framför den kommers turismen innebär. Men även turisterna har tröttnat på folktätheten vid turistmålen, samt den arrogans och förslagenhet som krämare uppvisar gentemot gästerna.

Turism var fordom ett typiskt överklassnöje, men har sedermera kommit allt fler till del i takt med ekonomisk tillväxt och fördelning i välfärd. Även bättre och billigare transportmedel samt globalisering är faktorer som har påskyndat massturismens framväxt.

Tillväxten i turism är exponentiell, för närvarande motsvarande närmare hundrafalt genomströmningen 1950. Dåtilldags var det främst de rika länderna i USA och Europa som utövade turism, och senare har tillkommit länder som Japan, Sydkorea och sedermera även Kina. Framåt sekelskiftet räknar man med ytterligare tre miljarder afrikaner, med motsvarande ekonomisk tillväxt och vad det för med sig i form av turism och andra avtryck.

Å ena sidan kan man därför förstå lokalbefolkningen vid kända turiststråk, men å den andra innebär en sådan massiv anstormning omfattande ekonomisk stimulans. Elementär marknadsekonomi ger därför att man bör optimera verksamheten med avseende på ekonomisk vinst i förhållande till inflöde, varvid självreglering uppnås. Något slags entrébiljett är således påkallat.

För många turister innebär nämligen påfrestningar av olika slag, och det är nog inte en mänsklig rättighet att gratis kunna besöka världens kulturarv. Men för få turister innebär å andra sidan ett ekonomiskt avbräck, och det är i många fall turisterna som bär upp turistorterna.

Även för turister gäller en motsvarande balans, i så måtto att för många människor förtar intrycket, medan för få orsakar ett skralare utbud. Turistmagneter som Venedig eller kinesiska muren är fullsmockade under högsäsong, och därför inte särskilt angenäma att besöka vid den tiden. Samtidigt vill man nog inte missunna någon att i verkligheten uppleva sådana attraktioner, och därför infinner sig ett dilemma.

Jag och många med mig löser saken genom att besöka sådana platser under lågsäsong, exempelvis Venedig i april eller oktober, men även genom att helt undvika turistfällor och istället resa fritt. Det blir kanske inte samma komfort och enkelhet, särskilt inte om man inte talar språket, men mervärdet är ändå desto större.

Massturismen kan alltså fortsätta med bättre spridning längs mindre stigar parallellt med motorvägarna, och de stora turistmålen kan då avlastas en del. Detta är redan verklighet i Kina, där man enkelt kan ta sig fram med tåg eller minibuss, och minner om tågluffarnas Europa. Men det kräver större ansvar av turisterna, och för den delen även av arrangörer och länder.