När den kinesiska nationalistregimen förlorade inbördeskriget 1949 tog man sin flykt till ön Taiwan utanför Fujians kust. I omvärldens ögon betraktades man ändå som hela Kinas legitima företrädare fram till 1971, då rollerna reverserades och Folkrepubliken övertog mandatet. Anledningen härtill är förstås kalla kriget och dess logik.
Republiken Kina var vid den tiden inte någon gullig demokrati, utan en hårdför diktatur som omedelbart instiftade en deklaration om undantagstillstånd i provinsen Taiwan (臺灣省戒嚴令), där bruket av ordet «provins» indikerar att man alltjämt betraktade hela Kina som sitt territoritum (inklusive Mongoliet, som Folkrepubliken tvärtom erkände som självständigt).
Det är en situation som inte har inte ändrats, utan framgår alltjämt av den konstitution som gäller för Republiken Kina på Taiwan, trots mumlet om självständighet. På motsvarande sätt utgör Taiwan en provins (台湾省, Taiwan sheng) även i Folkrepublikens retorik.
Undantagstillståndet blev världens dittills längsta, från 1949 fram till 1987, då man tog några första stapplande steg mot en demokratisering. Under de dryga fyrtio åren av vit terror förbjöds all politisk opposition, och det fanns en omfattande censur av nyheter, litteratur, musik och konst.
Ekon av det förgångna kan dock fortfarande höras med intermittenta mellanrum, och det finns alltjämt restriktioner kring vad som får yppas, inte minst angående de bilaterala relationerna de två Kina emellan. Att framföra åsikter som linjerar med fastlandets uppfattning ses exempelvis inte med blida ögon av de myndigheter som äger saxen.
Till offren för denna censur hör barnboken 等爸爸回家 (Deng baba huijia, I väntan på att pappa ska komma hem), en tecknad skildring för barn i förskola och lågstadium angående utbrottet av corona i Wuhan. Kulturministeriet i Taibei beslöt att förbjuda publicering av boken på Taiwan, och beordrade även att befintliga exemplar vid bibliotek och andra institutioner ska elimineras.
Det är alltså en bok för femåringar, men kulturministeriet ser det som en form av «kommunistisk propaganda», bland annat för att det förekommer en bildruta med soldater. I en annan förekommer även texten 中国加油 (Zhongguo jiayou, Heja Kina) respektive 武汉加油 (Wuhan jiayou, Heja Wuhan), och det går ju inte för sig!
Det finns i praktiken ingen skillnad i hur Taiwan har hanterat pandemin i jämförelse med andra provinser, och man har också exakt samma goda resultat (exklusive Hubei), det vill säga 0.3 döda per miljoner invånare (Sverige 1 078 i jämförelse).
Bokens syfte är att förmedla för småbarn vad pandemin innebär, och vad den för med sig. Den visar på ett pedagogiskt sätt vilka åtgärder som krävs, och varför. Armén har haft sin givna roll under pandemin, och det är i sig inget märkligt att alla samhällssektorer engageras under sådana omständigheter.
Förläggare i provinsen har reagerat med ilska över beslutet, och menar att det är en återgång till undantagstillståndets tid, att det är ett uttryck för rena dumheter.