Islamiska motståndsrörelsen (Hamas) slog till mot ockupationsmakten Israel i en tid då stödet till Ukraïna redan hade börjat svikta. Man lyckades samtidigt reta Tel Aviv så till den milda grad att apartheidstaten nu tar till storsläggan med hela arsenalen av etnisk rensning, folkmord, urskillningslös bombning av civila samt räder in i Syrien och andra grannstater.
Därmed torde det stå klart att Hezbollah med flera grupper kommer att agera, varvid USA med automatik blir engagerat i en snårig och förmodligen utdragen konflikt i Mellanöstern, varvid redan befintliga konflikthärdar ökar betänkligt i temperatur.
Washington säger sig visserligen ha råd att finansiera två krig, men redan innan Hamas’ terror aviserades att man befinner sig på sluttampen av stödet till Kiev. De närmare hundra miljarder US-dollar man har bundit till Zelenskyj kan komma att följas av ytterligare hundra miljarder till Israels krig, varvid budgetutrymmet blir mer ansträngt.
Givet att statsskulden ligger på 122 % av BNI och att Biden har behov av att fullfölja en lång rad reformer, som infrastruktursatsningar i när och fjärran, avskrivning av studielån med mera, är det inte helt trivialt att kongressen säger fortsatt ja till slukhålet Ukraïna.
När Sleepy Joe kastar in handduken eller i vart fall drar åt svångremmen, följer Bryssel med knäveckets reflex, eftersom EU inte på egen hand kan försörja Zelenskyjs krigsäventyr. USA är garanten för det nuvarande skuggkriget mot Ryssland, och utan amerikanskt stöd faller Ukraïna.
Således får man anta att det är muntra miner i Kreml i dessa dagar, särskilt som man redan är i maskopi med Hezbollah och Iran i Syrien och därmed del av ett skuggkrig mot USA i regionen. Fokus flyttas till Gaza och Västbanken, varvid intresset för Voldemort Zelenskyj blir allt svalare.
Man kan här notera att Ryssland sedan federationens bildande 1991 har vunnit tio av sina femton krig och konflikter, och bara förlorat ett (Tjetjenien), medan man har fyra pågående konflikter (Mali, Syrien, Centralfrika, Ukraïna). Föregångaren Sovjetunionen noterade på samma vis nitton segrar i trettio konflikter, med förlust i blott fyra (Spanska inbördeskriget, Albanien, Eritrea samt Afghanistan). Den som händelsevis vill spela på ukraïnsk seger har således oddsen emot sig, då den ryska maskinen är svårslagen.
Även i Zhongnanhai drar man nog en smula på smilbanden, eftersom Kina får en mer undanskymd roll då getingboet flammar upp i Väst. Man går än en gång under radarn, och USA:s förmåga att bedriva handelskrig och på annat sätt konfrontera och utmana Beijing reduceras.
Faktum är att USA och EU småningom lär behöva Kina för att kunna fullfölja sina flerfrontskrig, både för ekonomi och gods, men även i diplomatisk mening. Xi sitter med trumf på hand så länge han kan nyttja Putin som marionett och spela från en neutral position. Vill man ha Beijings hjälp får man nog erbjuda något annat än handelskrig och sanktioner i utbyte?
Zhongnanhais diplomatiska offensiv i Mellanöstern kan för övrigt även här betala sig då USA och EU ger Israel sitt ensidiga stöd, varvid Kina yttterligare knyter till sig gulfstaterna. Västmakterna avhänder sig helt och hållet diplomatin genom sitt agerande, vilket ger fördel Putin och Xi.
