Kategorier
Kina Politik

Gui Minhai och rättvisan

Medier är besynnerliga. Å ena sidan argumenterar de för att lagen måste ha sin gång i fallet Julian Assange, där ett veritabelt statsfeministiskt skitmål av tvivelaktig karaktär ställs mot betydligt viktigare juridiska konsekvenser. Å andra sidan vill de inte att lagen har sin gång i fallet Gui Minhai, där ett allvarligt mål med dödlig utgång ställs mot Guis svenska nationalitet och därmed förknippade rättigheter.

Gui Minhai (桂民海) är alltså förläggaren som försvann från sin lägenhet i Pattaya för ett år sedan. I början av året dök han upp i ett framtvingat framträdande i den kinesiska statstelevisionen, där han berättar att han vill ta ansvar för att ha avvikit från en villkorlig dom efter att i fyllan ha kört ihjäl en ung kvinna.

Saken kompliceras av att Gui Minhai är knuten till Tongluowan (铜锣湾书店), en bokhandel i Hongkong med inriktning på kinesisk politik. Fyra andra medarbetare har försvunnit under liknande omständigheter, och av dem som har återvänt har detaljer om arrestering och förhör meddelats. Det råder alltså inte något tvivel om att Kina agerar mot publicister i Hongkong och annorstädes, inte heller att man tillgriper olagliga metoder.

Därmed är det en självklar journalistisk gärning att gräva i ärendet, att försvara Gui Minhais sak i princip, och att kritisera Kinas rättsvidriga agerande. Men den gängse mediala faktaresistensen vad gäller Kina tar sedan vid, och man bemödar sig inte alls om att betrakta den andra sidan av myntet.

Tvärtom slår man fast att det måste röra sig om en förväxling, eftersom kinesiska medier använder fel födelseår och fel tecken (敏 istället för 民) i hans namn, alternativt att historien måste vara fabricerad av den illvilliga kommunistiska regimen. I själva verket har Gui själv ändrat tecken i sitt namn.

Om Gui Minhai kan man läsa att han stammar från Ningbo i Zhejiang. Han tog examen vid Beijings universitet 1985, och tjänstgjorde därefter vid Folkets utbildningspress. 1988 tillträdde han en doktorandtjänst vid Göteborgs universitet. Året därpå utbröt oroligheterna vid Himmelsfridsportens torg, och tydligen räckte detta för att bevilja Gui med fru asyl i Sverige, trots att de inte hade gjort sig kända som dissidenter eller i övrigt hotades av regimen.

År 2000 återvände han till Ningbo för att starta ett företag, och blev därmed åternaturaliserad i sitt hemland. I december 2003 körde han rattfull efter en blöt kväll, och körde då ihäl en 23-årig kvinna vid ett övergångsställe. Han kom lindrigt undan, med två års villkorlig dom, men flydde efter domen till Tyskland. Han återvände därefter inte ens när hans far hade gått hädan, eftersom det hade inneburit straff för att ha avvikit från sin villkorliga dom.

Hans vidare karriär har handlat om förläggarverksamhet, och han har sedan 2006 specialiserat sig på litteratur om kinesisk politik. Det är inte dissidentverksamhet i ordets egentliga mening, då Gui Minhai är mer intresserad av att tjäna pengar än att kritisera regimen. Hans egna böcker i ämnet är av ren skvallerkaraktär utan substans, men är icke desto mindre bannlysta på det kinesiska fastlandet.

Nå, medier och Gui Minhais dotter Angela ifrågasätter här huruvida det finns någon verklighetsbakgrund i nämnda vållande till annas död. Det gör det. Hans kollega i kinesiska Pen-klubben Bei Ling (贝岭) bekräftar saken, och det gör förstås även de efterlevande till dottern.

Den förolyckade var Shen Yanchan (沈晏婵), 23-årig universitetsstuderande som vid ett övergångsställe nära universitetet blev påkörd av Gui Minhai på kvällen den 8:e december 2003. Mamman Zhou Aiping (周艾萍) lär teckenbyte till trots inte förväxla Gui Minhai med någon annan, med tanke på de juridiska efterverkningarna.

Gui Minhais dotter Angela är upprörd, men har livet i behåll och hela sin framtid framför sig. Pappa kommer tids nog tillbaka, även om det kommer att kosta en slant och innebära en tids bortavaro. Men Shen Yanchan kommer inte tillbaka. Shens liv togs av en rattfull, egoistisk och hänsynslös buffel, som inte vill erkänna sitt brott, som inte vill be om förlåtelse, som inte vill ge kompensation för sin vidriga gärning, och som inte vill ta ansvar.

Det ansvaret tar han nu, och om det även implicerar hans bana som skvallerman så må det vara hänt. Jag har ingen avsikt att försvara Kinas rättsvidriga hantering av publicister i Hongkong eller annorstädes, eller ens på fastlandet, men det bekymrar mig att Gui Minhais vapendragare så enkelt viftar bort en ung flickas liv. Kinesiska liv är helt enkelt inte värda lika mycket som svenska.