Internationella brottsmålsdomstolen (ICC) vill utfärda en arresteringsorder gentemot den judiska apartheidregimens ledargarnityr, primärt premiärminister Benjamin Netanyahu och försvarsminister Yoav Gallant. Det är inte en dag för tidigt, och de båda bör småningom dingla från galgen för sina avskyvärda brott mot mänskligheten.
Nu har ju domstolen inte dödsstraff i skalan, och inte heller är ICC mer än ett trubbigt instrument för Bryssel att bitchslappa förmenta förbrytare gentemot de europeiska värdena. Icke desto mindre placerar en sådan ordning den judiske skurken i samma kategori som Vladimir Putin, vilket är rätt och riktigt.
Det är samtidigt tillfredsställande att etnostatens diktator kringskärs i sitt handlingsutrymme, även om det på sikt krävs att den riktiga internationella domstolen ICJ i FN:s regi tar samma beslut om att häkta, lagföra och döma den israeliske busen. Det innebär dock inte med automatik att den kriminelle juden utlämnas till rättvisan, eftersom USA:s automatiska stöd för den vedervärdiga regimen och dess exekutörer kvarstår intakt.
Men om internationell rätt och de «universella» värdena kring mänskliga rättigheter ska ha någon som helst legitimitet, måste Mellanösterns enda ockupationsmakt straffas i proportion till de brott den har anställt och alltjämt anställer i grannskapet, kollektivt samlat under genocidets erbarmliga natur. I en rättvis värld kan den starkes rätt under den amerikanske hegemonens beskydd inte gälla som rättesnöre, utan var och en måste vara lika inför lagen.
Det israeliska folkmordet gentemot palestinier består, enligt rätten, inte bara i urskillningslöst bombande och mördande av civila kvinnor och barn, utan även i att förneka nödhjälp till utsatta palestinier i Gaza, som sedan länge är under israelisk blockad. Rätten menar att Knesset med råge har överskridit proportionaliteten i sitt svar på Hamas’ terrodåd – som inte förnekas – och att man medvetet kringskär internationell lag kring humanitärt bistånd.
Judestaten reagerar förstås med den sedvanliga harangen om «antisemitism», men det är på tiden att någon internationell kropp äntligen sätter ned foten i frågan. Till Europa är apartheidstatens Führer inte längre välkommen, och inte heller till andra delar av världen under ICC:s jurisdiktion. Han bör gripas, lagföras och småningom hängas i samma anda som Saddam Hussein, om än i bildlig mening.
