Man hittar arkaiska människotyper på löpande band i Kina, och varje gång det sker vill forskarlaget bakom upptäckten gärna skilja ut sig från mängden och hävda att det rör sig om en ny art. Massmedier hänger sedan på med sensationella artiklar om att människans utvecklingshistoria måste skrivas om.
Senast i raden av fynd är ett kranium från Harbin (哈尔滨) i Heilongjiang (黑龙江, Svarta drakfloden), från vilken provins man har tagit det taxonomiska binomet Homo longi – drakmannen. Skallen upptäcktes 1933 då en kinesisk arbetare under tvång byggde järnvägsbro åt den japanska ockupationsmakten i den manchuiska marionettstaten Manchukuo (满洲国, Manzhouguo).
Han gömde fyndet i en brunn, där det fick ligga tills efterlevande i släkten 2018 återhämtade kraniet och överlämnade det till ett universitet för studier. Det är ett problem i sammanhanget, eftersom man inte med säkerhet kan fastställa den exakta fyndplatsen i Songhua (松花江, Granpollenfloden), där bron byggdes.
Med exakta strata kan man nämligen med god precision datera omgivningens ålder, och därmed indirekt bestämma fossilets ålder. Kol-14-metoden kan inte användas för fynd äldre än 60 000 år på grund av den korta halveringstiden, varför man måste tillgripa andra isotopanalyser i den omedelbara närheten.
Radiometrisk datering med U-Th och andra analysmetoder i förmodad omgivning ger en vidd om 62–296 ky, med en statistiskt sannolik minimiålder om 146 000 år. Forskarna hävdar samtidigt att fyndet representerar en ny utvecklingsgren av Homo i Asien.
Men när man ser kraniet i fråga är den omedelbara reaktionen att det är neandertal, även för en amatörhobbyantropolog som undertecknad, utan en enda universitetspoäng i ämnet. Av morfologin kan man inte alls hävda en ny art, utan den är helt i linje med den för arkaisk Homo neanderthalensis, med stora ögonhålor och elliptisk skallform.
Tidig arkaisk Homo sapiens hade förvisso liknande drag, varför man rent hypotetiskt alltid kan föra fram tanken att det rör sig om en gren i sapiens. Men samtidigt vet vi att ingen bestående population av sapiens emigrerade ut ur Afrika förrän vid 70 kya, och det är därför en mycket osannolik hypotes.
Neandertals utbredning fanns dock primärt i Väst, och arten har aldrig påträffats öster om Altai, vid Kinas gräns. I östra Eurasien härleder man istället Homo denisova, en systerlinje till neandertal. För denisova finns bara ett fåtal fynd av fingrar och käkben i Sibirien och Tibet, men samtidigt har man säkrat DNA för att kunna härleda en beblandning med Homo sapiens i Öst- och Sydöstasien, på samma sätt som västeuraser är en hybridform av sapiens och neandertal.
Skallen torde alltså vara det första större fossilet av denisova, och vad man kan se i den vetenskapliga pressen är det ett flertal forskare som drar samma slutsats. Historien behöver därför inte skrivas om, utan bekräftas snarare med detta magnifika fynd. Det är vår kusin Homo denisova som äntligen visar upp sitt anlete, och möjligen kan man därmed även börja få klarhet i vad andra underliga kinesiska fynd representerar, som Dali-människan.