Skrönan om att Kina har «hemliga» «polisstationer» världen över har nu nått Sverige. Det rör sig i själva verket om servicecentra (服务中心) som i ambassadens ställe hjälper utlandskineser och andra med handlingar, ansökan och andra ärenden, enkannerligen under pandemin.
Sant är visserligen att Kina – i brist på utlämningsavtal – söker förmå efterlysta bedragare och andra att återvända hem för att där inställa sig inför rätta, men för den sortens verksamhet behövs alltså inga särskilda «polisstationer» eller andra lokaler, utan kan bedrivas var som helst. I den mån man idkar verklig myndighetsutövning är ambassaden den enda möjliga platsen för det, då det är kinesiskt territorium.
Det är alltså en skröna, en tunn soppa kokad på spik och ingenting alls, med ett fåtal indicier och felöversatta artiklar som «bevis». Mer intressant är då att se vem som ligger bakom «rapporten», och vad man har för egentligt syfte med den.
Organisationen i fråga kallar sig «Safeguard defenders», i vad som ser ut att vara något slags renommésnyltning på «Civil rights defenders» och det allmänna «human rights defenders», men är i själva verket en reinkarnation av forna organisationen «China action», kort för «Chinese urgent action working group» (CUAWG).
Fondering av «China action» skedde framförallt genom amerikanska National endowment for democracy (NED), en organisation finansierad av amerikanska kongressen i syfte att understödja regimskifte och på annat sätt främja Washingtons agenda.
Vi vet detta för att organisationens frontfigur, svensken Peter Dahlin, konfronterades med en dossier från NED under förhör med kinesisk polis, då han anklagades för att bedriva subversiv verksamhet i Kina. I NED-rapporten framgick i detalj hur «China action» hade fonderats under fem års tid, och vad man hade för syften.
«China action» redovisade aldrig offentligt vem som finansierade verksamheten, utan angav blott att det rörde sig om «privata donationer», när det i själva verket fanns statsaktörer bakom – förutom NED även EU. På samma sätt redovisar inte avknoppningen «Safeguard defenders» varifrån man får sina medel, men det är alltså sannolikt fortfarande NED och EU som sörjer för gruppens existens.
«Safeguard defenders» deltog även i den regisserade «uigurtribunalen», ett bländverk i vilket man försökte smeta skuld på Kina att ha utfört ett «folkmord» bland uigurer i Xinjiang, men vilken teaterföreställning alltså inte har någon som helst juridisk eller annan verkan.
Organisationen har officiellt säte i Madrid, men har även ett kontor i Taibei på Taiwan. Fokus ligger ensidigt på Kina och i viss mån Vietnam, och man kan därför även ana en anknytning till Victims of communism memorial foundation (VCMF), en annan NGO med koppling till – i själva verket instiftad av – amerikanska staten. Knuten till VCMF är bland andra den dårkristne «forskaren» Adrian Zenz, som är hjärnan bakom de bisarra anklagelserna om «folkmord».
Det rör sig alltså om ett synnerligen incestuöst nätverk av personer och organisationer, som i olika skepnader och konstellationer söker sticka nålar i Kina bäst man kan med falsarier, halvsanningar, lögner och förbannad dikt, en statsunderstödd MR-industri i syfte att svärta ned förment misshagliga stater snarare än att arbeta för mänskliga rättigheter i egentlig mening.