En obehaglig historisk sanning är att vi delvis är arvtagare till ett folk som spred sjukdom och våld vida omkring i Europa och Asien, att vi är en produkt av våldtagna kvinnor av forna folkslag som i mångt och mycket utraderades på den manliga sidan, och att vi är ättlingar till en stäppkultur som har präglat våra språk och vår kultur från Indien och Xinjiang i Kina till Iberiska halvön och Brittiska öarna.
Det beryktade viruset från Wuhan är nämligen ingenting mot den pest som stäppkulturen Jamna kring Svarta havet spred med början för 5 000 år sedan. Pesten fick man genom samvaro med djur, eftersom man bedrev boskapsskötsel snarare än att jordbruka.
För den snabba spridningen svarade kombinationen av hjul och vagn, ett tekniskt paradigmskifte som lät Jamna erövra Eurasien under ett par tusen års tid av expansion, inte helt olikt hur indianer utraderades i Amerika av europeiska kolonisatörer med överlägsen teknik och en dold arsenal av biologiska vapen i form av smittsamma sjukdomar.
Det är ur Jamna de keltiska, italiska och hellenska högkulturerna föds, likaså de senare persiska, indiska och germanska. Rom och Grekland är indoeuropeiska arvtagare, nästan samtliga våra europeiska språk är besläktade från en och samma urkälla, och vi har alla en genetisk samhörighet som stammar ur den urindoeuropeiska kulturen.
Vi är söner och döttrar av ett ölpimplande barbariskt släkte, smutsiga halvnomader som levde intimt med djur och tog för sig varhelst de kunde, härdade och modiga män och kvinnor som var ett med hästen och var nyfikna på vad som fanns bortom horisonten, råa och våldsamma kämpar som hade ett knepigt och invecklat språk och en underlig kultur med polyteistiska figurer som åskgudar och mjölk som föda, en stridsyxekultur som erövrade större delen av världen. Det är ett arv att vara stolt över.