Den forna lilla sovjetstaten Litauen ligger 8 500 km från Sydkinesiska havet, men har ändå en «indopacifisk strategi» på amerikansk förlaga, naturligtvis i syfte att motverka Kina. Tillsammans med EU och Nato ämnar man hålla regionen «öppen och fri» (ingen vill stänga den), samt upprätthålla den amerikanska «regelbaserade världsordningen».
Om det är storhetsvansinne eller bara hybris kan man spekulera i, men klart är att man från Vilnius sida förhäver sig något alldeles oerhört när man låtsas vara en global storspelare, när man i själva verket är en liten europeisk randstat med blott tre miljoner invånare.
Galenskapen bottnar i en konflikt Litauen har med Kina sedan 2021, nämligen då man i Vilnius lät godkänna att Taibei öppnar ett representationskontor i namn av Taiwan. Det är inte förenligt med policyn om ett Kina, och är inte heller den diplomatiska sed som är etablerad, utan ett medvetet utspel från Taibeis sida.
Beijing kallade sedermera hem sin ambassadör, samt lät stryka Litauen ur sina rullor över importländer, med resultat att handeln tvärdog – i vart fall åt ena hållet. Det drabbade även underleverantörer i resten av Europa, vilket fick Tyskland att försöka övertala Vilnius.
Men landet är bångstyrigt, för att inte säga barnsligt, i sin rättshaverism, och man har inte alls med sig befolkningen i sin offensiv mot Beijing. Man har gjort det till en Davids kamp mot Goliat, men utsikterna att «vinna» en sådan tvekamp är obefintliga.
Det är klart att man som unionsmedlem kan ansluta sig till EU:s virriga «strategi», men tanken att ha en egen sådan är i Litauens fall infantil. Det vore som att den svenska moderatregimens Billström en dag skulle få för sig att lansera en svensk «indopacifisk strategi» av samma snitt, skicka ned HMS Carlskrona att patrullera Taiwansundet i «navigeringsfrihetens» namn, samt åta sig att undsätta den taiwanesiska provinsen i händelse av en varm konflikt.
Hm, vid närmare eftertanke ska man nog inte sätta sådana tankar på pränt, eftersom Billström och en rad svenska politiker har ungefär samma megalomaniska världsbild som Landsbergis och gänget i Vilnius. Sådan dårskap skulle kunna bli verklighet, särskilt i dessa förvirrade tider.
