Respektive utrikesministrar och andra höge representanter för USA och Kina har något slags inledande möte i svinkalla Anchorage, en plats som med tanke på de bottenfrusna relationerna tycks vara väl vald för ändamålet. Tanken med denna första sammankomst sedan Biden tillträdde är inte så mycket att komma överens i sak som att uttrycka respektive sidas baslinjer inför kommande förhandlingar.
Mycket riktigt inleddes symposiet med en svada förolämpningar från respektive sida, där utrikesminister Blinken förkunnade att USA avser fortsätta lägga sig i Kinas interna angelägenheter i Xinjiang och Hongkong samt anklagade Kina för cyperspionage och militarisering av Sydkinesiska havet.
Yang Jiechi svarade med att USA bryter det diplomatiska protokollet genom sin aggressiva svansföring, och man kan notera att denna sammankomst inte präglas av någon middagsbjudning utan enbart rymmer bordsförhandlingar. Han betonade vidare att USA inte är kvalificerat att tala till Kina från en styrkeposition, kanske med hänvisning till Blinkens inledande utrikestal om att USA ska konfrontera Kina just från en sådan position.
Det är således ett starkt och självsäkert Kina som tar sig an ett allt svagare USA plågat av pandemi, skuldkris och interna politiska spänningar. Det är i själva verket Kina som har styrkepositionen, med en pandemi sedan länge under kontroll, en ekonomi som växer så det knakar och med världsledande roll i allt fler områden.
Kina har meddelat att man inte har några förväntningar alls på mötet, men att det ändå är viktigt att träffas ansikte mot ansikte. Den dementa amerikanska administrationen under Biden behöver spela en del bluffpoker för att inte framstå som veklingar, men förr eller senare ligger det nog ändå i USA:s intresse att nå konkreta resultat i förhandlingar om handel och annat, och därvidlag måste man nog ge upp MR-problematiken som angreppsvinkel – för Kina tänker inte ge upp sin ambition.