Kategorier
Asien Japan Kina Politik

Japan överger pacifistisk konstitution

Den 19 september 1931 invaderade den japanska kejserliga armén Liaoning och övriga Manchuriet, efter ett iscensatt sabotage mot en japansk tåglinje nära Shenyang dagen innan. Invasionen genomfördes från det sedan tidigare ockuperade Korea, och blev en plattform för vidare expansion in i Kina från och med 1937, i ett krig som kom att kosta tjugo miljoner kinesiska civila livet.

Kärnvapendetonationerna i Hiroshima och Nagasaki satte slutligen punkt för det japanska imperiets aggressioner, och man kapitulerade inför en övermäktig allians. Korea, Kina och andra delar av Asien befriades från japansk kolonialism, och Japan tvangs införa ett demokratiskt styre under amerikanskt överinseende. En ny pacifistisk konstitution antogs 1947, där artikel 9 speciellt slår fast att Japan inte får ha annat än en självförsvarsstyrka oförmögen till militära angrepp på främmande makt.

Idag den 19 september 2015, på dagen 84 år efter invasionen i Manchuriet, överger parlamentet denna pacifistiska hållning genom att omformulera artikel 9 att medge strid i konflikter utomlands. Beslutet är ickekonstitutionellt, stöds av mindre än en femtedel av befolkningen, och ogillas av tre femtedelar. Omfattande demonstrationer har ägt rum över hela Japan, och slagsmål har brutit ut i parlamentet, men den högernationalistiske höken Abe Shinzo har varit obeveklig i sin ambition att återupprätta ett starkt Japan.

I regionen kommer spänningen nu att öka, då Japan redan bistår grannar med militär materiel och småningom även kan komma att delta med direkta stridskrafter. I geopolitiska termer finns en konfrontation mellan å ena sidan USA och Japan och å den andra Kina, där USA aktivt söker begränsa Kinas växande inflytande.

Men även amerikanska allierade som Taiwan och Sydkorea motsätter sig starkt Japans återmilitarisering, liksom det japanska kabinettets ständiga flörtar med ett nationalistiskt förflutet, och ställer sig därför på Kinas sida. Även i kampen om obebodda öar och därmed råvarutillgångar i Sydkinesiska sjön är Taiwan allierat med Kina, medan Korea precis som Kina träter med Japan om motsvarande öar i Östkinesiska havet.

Vidare kan USA inte gå för långt i sina ambitioner att innesluta Kina, då man är allt mer beroende av Kina som ekonomiskt draglok. Till yttermera visso är USA inte särskilt roat av Abe Shinzos historierevisionistiska och nationalistiska fasoner, utan ser med viss oro på fenomenet. Ändå har Japan stöd av USA för sin upprustning.

Det är naturligtvis inte så att Japan skulle kunna upprepa invasionen av vare sig Korea eller Kina, utan skulle vid en militär konfrontation med Kina om exempelvis obebodda öar se sig bli eliminerade. Men vapenskramlet ökar instabiliteten i regionen, och gör även Japan till en mer legitim måltavla för Pyeongyang och dess labila regim.

Japan är inte hotat av något annat än sin permanenta ekonomiska recession. Lösningen på den är knappast att vräka ut pengar på militär hårdvara och upprustning av armén, utan att börja söka samförstånd med viktiga handelsparter som Kina och Sydkorea. I den ansatsen ligger implicit att en gång för alla göra upp med sitt nationalistiska och imperialistiska förflutna, att be om ursäkt på riktigt, att kompensera kvarvarande «tröstekvinnor» i Kina och Korea, samt sluta att provocera grannländer med återkommande besök vid Yasukunihelgedomen.