Kategorier
Hongkong Kina Politik

Jimmy Lais fall inte en fråga om pressfrihet

Ett antal publicister gör ett sådant där tröttsamt upprop för att söka påverka utgången i rättsfallet mot mediemogulen Li «Jimmy» «Lai» «Chee-Ying» Zhiying (黎智英), grundare av Hongkong-blaskan Apple Daily (蘋果日報, Pingguo ribao). Man vill därmed stödja hans kamp för pressfrihet och ett «pluralistiskt medielandskap» i Hongkong.

Det låter ju fint, men å ena sidan är Hongkong en höggradigt autonom region i Folkrepubliken Kina, och vars lagar inte angår publicisterna i fråga mer än svensk grundlag angår Xi Jinping, och å den andra sidan är Lais fall inte en fråga om pressfrihet, utan om subversion.

Lai när sedan gammalt ett oresonligt hat mot regimen i sitt hemland – vilket förstås är i sin ordning – men hans gärning begränsar sig ingalunda till att i opinionsbildning uttrycka kritik, konstruktiv eller ej. Snarare har han deltagit i den secessionistiska rörelse som har velat störta Hongkong i fördärvet om man inte får sin vilja igenom (hur demokratiskt är det?), samtidigt som han har haft underhandskontakter med synnerligen höga amerikanska företrädare i syfte att lobba för att sanktioner riktas mot styret i Hongkong.

I Sverige och valfritt annat västland utgör sådan verksamhet högförräderi, och man kan ingalunda kritisera en ordning som gör att Hongkong slutligen får samma slags säkerhetslagar som präglar Väst, enkannerligen sedan den av Storbritannien och Folkrepubliken Kina gemensamt uppdragna Basic law föreskriver att en sådan säkerhetslag ska implementeras.

Problemet är bara att Hongkong – eller snarare dess opposition – har dragit fötterna efter sig och under tjugofem års tid har sinkat sagda implementering, med resultat att centralregeringen i Beijing – återigen i full överensstämmelse med sagda Basic law – har promulgerat en dylik säkerhetslag.

Publicisterna i fråga tror sig alltså inte bara ha rätt att överpröva en suverän nations juridiska system, utan tycks även nära en bisarr uppfattning om att grundläggande rättsstatliga styrdokument som Basic law inte behöver respekteras. Det är så det brukar låta när det gäller Kina, och man talar här med samma kluvna tunga som när det gäller Taiwan.

Men i den där besvärande verkligheten vet man förstås att Zhongnanhai knappast kommer att villfara kraven, varför det tröttsamma uppropet i själva verket mest är en än mer tröttsam exercis i godhetssignalering för en helt annan publik.