Kategori: Politik

Kategorier
Politik

Diktaturens klor griper om Sverige

I de vanliga medierna står intet att läsa om saken, men i så kallade alternativa medier uppmärksammas att den före detta docenten vid Stockholms universitet Bilyana Martinovski greps på Arlanda av en stor polisstyrka, fördes bort, intimvisterades, förnedrades och sedermera släpptes ut i sommarkläder mitt i natten. Redan före avresan till Egypten hade Martinovski stoppats av polis, men slutligen medgetts att resa.

Vad man kan förstå dröjer sig saken om att Martinovski är misstänkt för «ofredande» på Twitter. Hon lär ska ha verbalt angripit en person i ett av de många vänsternätverken, och därmed har bollen börjat rulla. Man kan också läsa sig till att Martinovski har kallats till förhör, men hon säger sig inte ha sett någon sådan delgivning.

Martinovski är före detta docent, eftersom hon fick sparken för att ha twittrat «olämpligt» om gängvåldtäkter. Även här ligger vänsternätverken bakom, de som anmäler till höger och vänster alla de med åsikter som inte faller dem på läppen. Arbetsgivare kontaktas, polisanmälan upprättas och stigmatiseringen fullföljs, emellanåt med benäget bistånd av medier och röda åklagare.

Så mycket för åsiktsfrihet. Så mycket för demokrati. Medier tar gärna parti för dissidenter i fjärran länder, även när dessa är förhärdade brottslingar, men är helt blinda för de inhemska varianterna. Pressen står nämligen på samma politiska sida som vänsternätverken, och ser därför mellan fingrarna när «högerpopulister» och andra utsätts för vidrigheter som normalt bara förekommer i diktaturer.

Att en person som har twittrat något elakt om en vänsterradikal nätverkare utsätts för ett massivt och förnedrande polisingripande borde i en demokrati angå pressen, för det är en höggradigt oproportionerlig insats. Att polisinsatsen kommenderats av en röd åklagare med kopplingar till vänsternätverken borde i en demokrati angå pressen, för det är i strid med den opartiskhet som ska åligga aktörer i rättsväsendet. Det är en form av korruption, som dessvärre breder ut sig.

Men pressen är tyst. Allmogen berövas information om denna händelse, såvida man inte läser så kallade alternativmedier. Pressen med sina större resurser kanske vet mer om ärendet, men i så fall borde man redogöra för denna kunskap och så att säga avföra saken från agendan. Tystnaden är talande.

Allmogen skulle sannolikt vilja veta varför man lägger sådana resurser på någon som har förolämpat en person, samtidigt som polisen inte förmår klara upp sprängningar och skjutningar samt när man lägger anmälan om våldtäkt på hög. Allmogen skulle förmodligen vilja veta mer om hur dessa vänsternätverk är sammanlänkade med rättsväsendet, regeringen och statliga ämbeten, men eftersom även medier är en del av samma giftiga konkokt uteblir granskningen.

Om du vill veta hur det var att leva i Östtyskland behöver du bara vrida på huvudet och titta dig omkring. Det är samma mekanismer här som där, om än med annorlunda bevekelsegrunder. Så länge man omfattar rätt åsikter kan man känna sig fri, medan den som avviker snabbt hamnar i en kvarn som mal ned allt till slamsor.

Kategorier
Politik

Framtidens EU

Boris Johnsons hot om att krascha ut ur unionen utan avtal tycks ha burit frukt, och när nu ett avtal föreligger hänger allt på att parlamentet slutligen tar sitt ansvar. I så fall lämnar Storbritannien EU inom kort, och man kan efter flera års politiska låsningar rikta all kraft åt att utveckla landet och vara herre i sitt eget hus.

Brexit är en skarp varning till EU, och mer tumult kan följa om man inte ändrar inriktning. Man ska komma ihåg att det är den omfattande migrationen till unionen som blev utlösaren till omröstningen om utträde. En federal ordning som tvingar medlemsländer att ta emot flyktingar hade således inte räddat kvar Storbritannien.

Men de krafter som förordar federalism i migration (snarare än i exempelvis beskattning) verkar fortfarande i någon sorts förhoppning om att man ska kunna tvinga Polen, Ungern och andra länder att omfatta den flyktingliberala visionen. Så länge de krafterna, till vilka Sverige hör, gör sig gällande, kommer splittringen i unionen att bestå och förvärras.

EU är en konfederation, och man kan från centralt håll inte tvinga suveräna medlemsländer till något man inte kommit överens om. Hela tanken med EU är att samtliga länder måste godkänna inskränkningar i suveräniteten, på det att mindre länder inte ska köras över av stormakter som Tyskland och Frankrike.

Storbritannien lämnar unionen för att EU inte har förmått att skydda de yttre gränserna. Om man inte kan skydda den yttre gränsen, kommer den fria rörligheten inom EU inte att fungera. Det är därför man numera har återinfört kontroller vid flera europeiska gränser.

Den flyktingliberala dårskapen har således i grunden förstört unionen och dess friheter, samt åstadkommit dess första stora reduktion. Vid inget tillfälle har unionens medlemsländer enats om att Dublinförordningen om asyl i första hamn ska åsidosättas, och vid inget tillfälle har unionens medlemsländer sagt ja till massinvandring från Mellanöstern, Centralasien och Afrika.

Den flyktingliberala dårskapen har samtidigt åstadkommit fyrtio tusen människors död på Medelhavet, i det att man å ena sidan lockar med #refugees_welcome, och å den andra inte medger en säker passage för dessa flyktingar. Man spelar dubbelt genom att säga sig värna asylrätten, men bara om vederbörande klarar av strapatsen att ta sig till dörren.

EU och det globala samfundet måste återupprätta den traditionella asylpolitiken, så som den föreskrivs i FN-traktat. Nämligen att asyl ska sökas i närområdet, och att mer långväga asyl får ske på initiativ av mottagarlandet under ordnade förhållanden. I den mån enskilda EU-länder vill ta emot flyktingar får det ske genom ansökan utanför unionen, och i övrigt ska den yttre gränsen hållas.

Flyktingar ska även förväntas återvända till sina ursprungsländer när förhållandena så medger, och mer permanent invandring får ske under omständigheter som även gynnar unionen, till exempel i form av behov av kompetens. Även bland flyktingar ska ett lämpligt urval ske med hänsyn till säkerhet, könsfördelning och ömmande omständigheter. Kvinnor och barn ska ha företräde, och det måste finnas en hållbar volymbalans.

Framtidens EU måste ha kontroll över flödet kring den yttre gränsen för att kunna ha en fri inre marknad och en fri inre rörlighet utan gränser. Utan den kontrollen är EU som projekt redan dött, och Storbritanniens utträde är det första steget i dödsprocessen.

Kategorier
Hongkong Kina Politik

Hongkongs död

Hur långt tänker Apple gå för att hjälpa storebror Kina i Hongkong? Så lyder rubriken till en betalartikel i en statsunderstödd svensk tidning, som menar att företaget viker sig för Kina och därmed kommer allt längre från visionen av en uppstickare i en grå totalitär värld, så som man lanserade sig själv med den första macen 1984.

Apple har alltså dragit tillbaka en app som ger information om var polisstyrkor i Hongkong befinner sig, med motiveringen att informationen nyttjas för att utöva våld mot enskilda poliser samt åstadkomma vandalisering där polisen inte finns. Hur skulle man kunna göra på annat sätt?

Man har som vanligt helt skilda uppfattningar om vad som går för sig där och vad som går an här. Ingen i Sverige skulle acceptera fyra månader av vandalisering och våld, och ingen skulle acceptera att en app hjälper sådana ligister att verka. Inte ens de vänsterliberala statsunderstödda medier som vanligen ställer sig på de kriminellas sida.

Tänk dig göteborgskravallerna i utdraget förlopp under en hel sommar, med AFA-ligister som nyttjar en app för att vandalisera innerstans affärer och spårvagnar samt äventyra polisers säkerhet, dag ut och dag in. Skulle de statsunderstödda medierna då månne hylla en sådan app i frihetens tjänst? Skulle inte tro det, va.

Men här gäller det Hongkong, som man tror på något sätt ska kunna få något slags självständighet genom demonstrationer, våld och olagliga handlingar. Hur är man funtad i skallen om man tror att det överhuvudtaget är möjligt, eller att det ens ska leda till något bättre?

Det enda man åstadkommer är att äventyra sina friheter och sin framtida status – staden är redan devalverad som regionalt finanscentrum till förmån för Shanghai, och lyxmärkena är på väg bort från dessa konstanta oroligheter, så även turismen. Vad ska staden försörja sig på?

Hongkong är Kina, och kommer så att förbli. Apple hjälper dock inte Kina, utan Hongkong. Man hjälper Hongkong att inte urarta än mer och därmed ge Beijing klara incitament att upphäva autonomin – är det vad man önskar i statsunderstödd svensk press? Varför vill man ta livet av Hongkong?

Den obehagliga sanningen är att man skiter högaktningsfullt i Hongkong, på samma sätt som man ger blanka fan i Gui Minhai. Allt som kan nyttjas som pjäser i ett meningslöst retoriskt ställningskrig mot Kina kommer att användas, och konsekvenserna för pjäserna är av mindre vikt.

Det är av det skälet USA just har klubbat en lag som villkorar Hongkongs handelsstatus efter hur dess autonomi anses upprätthållas. Hongkong blir en bricka i inneslutningen av och handelskriget mot Kina, istället för det avstamp in på den kinesiska marknaden som staden tidigare har utgjort för västliga företag. Därmed läggs lax på löken, och Hongkongs ekonomi tyngs.

För Hongkong är loppet därför redan kört. Man begick ett märkligt suicid, som både anstiftades och assisterades av utländska krafter som vill angripa Kina. Men man rubbar naturligtvis inte Kina på det sättet – ett stenkast från Hongkong ligger metropoler som Shenzhen, redo att axla Hongkongs mantel. Det är för övrigt där Apple har sina fabriker.

En kort båttur bort ligger Macao, den forna portugisiska kolonin, som inte har haft samma spänningar som Hongkong, utan ledigt har infogat sig i ett land, två system och på så sätt har kunnat fortsätta utgöra landets spelparadis med väldiga inkomster, samtidigt som demokratin utvecklas utan större dramatik.

Macao är betydligt mindre än Hongkong, men har ändå en likartad utveckling – frågan man måste ställa sig är varför våld och separatism uppstår på ett av två ställen med likartad historik, men inte det andra? Vilka krafter ligger till grund för en sådan diskrepans?

Kategorier
Politik Tibet Xinjiang

Katalansk och annan separatism

Nio katalanska politiker har dömts till längre fängelsestraff än vad som tilldelas mördare i Sverige. Deras brott är försök att upplösa den spanska unionen och utropa en självständig katalansk stat. Separatistledaren i exil Carles Puigdemont fördömer domen, men han lär inte få stöd av andra europeiska krafter.

Hade detta varit i Kina förstår man att den statsunderstödda pressen hade tjutit och skrikit i falsett om brott mot mänskliga rättigheter samt prisat det förtryckta folk som bara vill frigöra sig. Men nu gäller saken Europa, och det är liksom okej när vi gör det. Det vill säga undertrycker separatistiska krafter och agerar för samlad kraft.

Puigdemont kommer därför inte att få Nobels fredspris likt kinesiska separatister, och ledarskribenter kommer att mumla om vikten av att hålla samman i unionen. Basker, skottar, katalaner, samer och ålänningar har att rätta in sig i ledet och godta ordningen. De dömda katalanska politikerna kommer att vara glömda om några månader, men blir kanske martyrer i rörelsen.

Det är dock ett problem som aldrig kommer att gå över. Katalanerna har stridit för självständighet i snart två hundra år, men har aldrig haft majoritetsstöd för sin sak (det har separatister sällan). Emellanåt uppstår terrorrörelser, som baskiska ETA eller nordirländska IRA – eller för den delen uiguriska ETIM i Kina – och emellanåt undertrycks separatister med kraft, som i Francos Spanien eller Xis Kina.

Om du är för tibetansk och uigurisk självständighet, måste du i den intellektuella stringensens namn även vara för katalansk självständighet. Du måste då med samma kraft stödja samernas rätt till ett självständigt Sápmi eller baskernas rätt till ett fritt Baskien – detta beundransvärda folk som har överlevt indoeuropeisk invasion, romersk dominans och spansk kolonisation.

Omvänt, om du har förståelse för historisk kontext när det gäller samer, katalaner och basker, måste du tillämpa samma resonemang för tibetaner och uigurer. Annars är du bara en hycklare i mängden, en intellektuellt ohederlig debattör.

Kategorier
Kina Politik USA

Sverige tar order från Washington

Den svenska regimen tycks ha fått direktiv från Washington om att motarbeta Huawei som leverantör av 5G, och kommer därför att presentera en skräddarsydd lag i det syftet. Man ansluter sig därvid till det amerikanska handelskriget mot Kina och deltar i mekanismer som förstör frihandelns grunder.

Paranoida amerikanska politiker har uttryckt oro för att Kina skulle kunna nyttja näten för spionage på det sätt som man själva har gjort genom Five eyes, men det är då inte en teknisk värdering utan en politisk. Ericsson och andra leverantörer har alltid byggt in spionkretsar i sin utrustning, som ett direkt villkor för att få tillgång till marknader.

Teknik är inte ett svart hål, utan kan alltid nagelfaras i detalj för att säkerställa säkerhetsrisker. Branschen själv ser således inga tecken på att Huawei, ZTE eller andra kinesiska leverantörer bygger in säkerhetsrisker i syfte att bistå den kinesiska regimen. Det skulle uppdagas med omedelbarhet om så vore fallet.

Det ligger vidare i dessa bolags självklara intresse att leverera säker kvalitet, eftersom man så att säga inte har för avsikt att avhända sig en global jättemarknad genom en spionskandal. Detta är privata bolag med vinstintressen, inte statliga konglomerat.

Saken handlar således om något annat, och de dumdryga invändningarna om att grundaren Ren Zhengfei har en bakgrund i Befrielsearmén (en naturlig väg för fattiga bybor på hans tid) eller att kinesisk lag påbjuder företag att bistå den kinesiska underrättelsetjänsten är inte giltiga. Det senare gäller inte för spionage, utan för nationens försvar, och har motsvarigheter i alla västliga demokratier.

Handelskriget har en poäng i att Kina har begränsningar för utländska företag på sin hemmamarknad, en ordning som måste åtgärdas. Men attackerna på Huawei är av en annan dimension och syftar till att beröva en konkurrent åtkomst till en global marknad, och är därmed ett led i att motarbeta Kinas fortsatta tillväxt, att innesluta landet.

USA känner sig ekonomiskt hotat av sin nya rival i österled, och föresätter sig därför att med alla medel bekämpa vidare avancemang. Vissa av dessa medel går på tvärs med sedan länge inarbetade och självklara västliga värden, och till den strategin ska Sverige inte låna sig.

Vi är ett exportberoende och frihandelsvänligt land, och vi ska inte såga av den gren vi sitter på genom att medverka i paranoid amerikansk politik. Vi ska inte heller böja oss för amerikanska påtryckningar, utan nyttja vårt medlemskap i EU för en starkare gemensam hållning.