Kategorier
Hongkong Kina Politik

Kinaparanojan

En sjuttioårig man avled i går i Hongkong efter att ha fått en tegelsten kastad i huvudet av en svartklädd och maskerad «demonstrant». Polisen rubricerar ärendet som mord. Samtidigt är läget kritiskt för den femtiosjuårige man som av «demonstranter» sattes i brand med tändvätska för att han hade fel åsikt. I det fallet är rubriceringen än så länge mordförsök.

Men vinklingen i svenska medier är alltjämt att det är polisen som begår övervåld, trots att man håller tillbaka kraftigt. DN-tidningen går så långt som att man uppmanar EU att av Hongkong kräva «nolltolerans mot statligt övervåld», samtidigt som man i princip försvarar «demonstranternas» dödliga våld – man kallar det att «demokratin måste stå emot» när «diktaturen försöker flytta fram sina positioner».

Resonemanget är så hjärndött att man baxnar. Den kinahatande DN-tidningen har från första början missuppfattat hela situationen, och har nu målat in sig i ett hörn – man vägrar se att utvecklingen har runnit «demokratirörelsen» ur händerna, och att «demonstranterna» nu har beträtt en våldets väg som bara kan sluta på ett sätt. Genom sitt agerande har man i själva verket äventyrat de friheter som aldrig var hotade.

Kinaparanojan får ytterligare näring av en anklagelse mot barnappen Tiktok, som en del amerikanska politiker menar utgör ett «säkerhetshot». För USA:s vidkommande är utspelet bara en del i handelskriget och den vidare ambitionen att innesluta och med alla medel angripa Kina, men varför Sverige skulle låna sig till det maktspelet är svårare att begripa. Att även normalt sansade kinakännare som Sandklef instämmer i kritiken är minst sagt förvånande.

Fullständigt huvudtapp råder även när regeringen för svenska Pen:s räkning låter dela ut ett pris till Gui Minhai. Det är av samma dignitet som när Norge gav den självvalde martyren och regimkritikern Liu Xiaobo Nobels fredspris, och för det fick sitta i fryshuset i några år. Man kunde med akterdelen ha räknat ut att Kina skulle misstycka och betrakta det som ett ingrepp i deras inre angelägenheter.

För pissliberalerna är det här något slags kamp för det fria ordet, vad man nu tror sig kunna uppnå genom att blint jabba mot draken. Det kommer i vart fall inte att gynna Gui Minhai, som får lida ytterligare för att svenska pissliberaler och efterblivna kretiner som Kurdo Baksi spottar och fräser.

Med traditionell tyst diplomati hade Gui Minhai sedan länge varit en fri man, men med aktivistisk journalistik från lögnarpressen har man mer eller mindre garanterat att han kommer att ruttna bort i kinesisk husarrest och kanske småningom i en cell. Som grädde på moset ber man på sina bara knän att bli tagen i ändalykten av den kinesiska regimen med sanktioner av olika slag. Bra jobbat!