Den judiska apartheidstatens genocid i Gaza beskrivs alltjämt av svensk statstelevision som «Kriget mellan Israel och Hamas», och man undviker nogsamt att visa bilder av utmärglade barn döende av svält eller på annat sätt beröra etnostatens fasansfulla brott mot mänskligheten. Kommersmedier under Bonnier, Hjörne med flera är förstås inte bättre, utan fortsätter sin enfaldiga opinionsjournalistik för ockupationsmakten.
Detta krig mellan «Israel och Hamas» har alltså hittills resulterat i att minst trettio tusen «Hamas-terrorister» har dödats, varav tio tusen under 18 år, och att ytterligare sjuttio tusen har skadats. Judestaten har vidare försäkrat sig om att eliminera fler «Hamas-terrorister» genom att helt sonika blockera all nödhjälp till Gaza, varvid omfattande svält har brutit ut.
Den judiska skurkregimen förnekar att detta skulle vara i strid med folkmordskonventionen, eftersom ju alla invånare i Gaza är Hamas-terrorister, och därmed legitima föremål för utradering i den förintelse Mellanösterns enda ockupationsmakt för närvarande anställer. Det är också den linje EU tycks ha, eftersom man förhåller sig helt passiv inför ett pågående folkmord.
Man sanktionerar länder och entiteter till höger och vänster på de mest grundlösa boliner, exempelvis Kinas sociala reformer i Xinjiang, men vänder andra kinden till när ett alldeles verkligt folkmord utspelar sig i vårt omedelbara grannskap. «Proportionerligt svar», hävdar samtidigt svenska företrädare, med en bias så höggradig att den tangerar det sinnessjukas domäner.
För övriga världen bortom Västs kataraktiska synfält står det emellertid fullständigt klart att judestatens brott mot mänskligheten här omfattar den fulla katalogen av folkmordsbrott, och att man inte kan motivera sådan etnisk rensning med de skäl som åberopas. Det är kollektiv bestraffning av ett folk, och därmed inte kompatibelt med vare sig rättsstatens principer eller mänskliga rättigheter, ej heller med genèvekonventionen eller krigets lagar.
Uppenbart är att Europa faktiskt intet har lärt av världskrigets folkmordsbrott, eftersom man inte kan skilja på sak och person. Om judarna då var offer, är de nu istället sina slaktares arvtagare i både ansats och metodik, i syfte att vidga sitt livsrum på palestiniernas bekostnad. Men sjuttio års förintelsepropaganda har gett just den effekten, att det «utvalda folket» verkligen förstås som speciellt och exceptionellt, och att den «regelbaserade världsordningen» därför inte omfattar judestaten, som därför får fritt spelrum.
Men om man vill ha gehör från det globala syd och den riktigt stora världen utanför Väst om pladdret kring «regler», måste man också utöva denna «regelbaserade världsordning» på ett konsekvent och rättvist sätt, vilket man förstås inte är förmögen till. «Reglerna» är mest ett påhitt om att Väst sätter dagordningen utan att själv behöva följa reglerna, precis på samma sätt som under kolonial tid.
EU och USA lägger därför ytterligare krokben för sig själva, men allra mest lär judestaten falla i egen grop. Man kan visserligen lägga under sig hela Palestina genom bosättarpolitik, krig och annat våld, men man kan aldrig leva i frid i grannskapet under sådana premisser. Detta är själva definitionen av begreppet pyrrhusseger.
Varken palestinier eller andra araber i Mellanöstern kommer att glömma, utan vad som timar nu kommer att eka långt in i framtiden, och ligga till grund för fientligheter tusen år framåt, handlingar som dessutom spiller över på Europa och Väst i form av terror och annat, på samma sätt som tidigare. Historien upprepar sig som ett självspelande piano, och aldrig någonsin lär man läxan.
Under tiden arrangerar svensk statstelevision melodifestival med deltagande av den judiska folkmordsaggressorn, under den underliga premissen att man inte lägger sig i politiken. Förutom när det gäller Ryssland så klart, även om den senare partens eventuella överträdelser i Bachmut med flera fall bleknar fullständigt i jämförelse med den totala destruktionen i Gaza. Man tar sig för pannan över detta vanvett.
Om det småningom smäller ordentligt i Malmö under sagda statligt arrangerade och för skattemedel bekostade melodikryss ska man nog inte bli särskilt förvånad. Man har bäddat redigt för en sådan utveckling, och nu mer än någonsin retat upp jihadistiska grupper att agera mot allsköns mål för att utkräva hämnd. Våld föder våld, och Väst har här inte visat vilja till att stävja utan tvärtom uppmuntrat spiralen, varför man själv kommer att omfattas av den. Sådan är logiken, och sådana är konsekvenserna.
