Statsteve hade alltså exakt noll artiklar eller program om karnivorer, samtidigt som motsvarande numerär för veganism överskrider tusen. Jag konstaterar att statsreportrarna prenumererar på bloggen, eftersom man nu faktiskt har gjort bot och bättring genom ett reportage om en köttätande kvinna.
Emellertid sätter man ordet inom citattecken – «karnivor» – vilket man förstås aldrig skulle göra med dieten på den andra extremen av spektrat – «veganism». Det är således bara ägnat att yttermera förstärka den kraftigt vänsterlutande statskanalens bias, och man ägnar sig i själva verket åt att förlöjliga företeelsen.
Det är ett exempel på hur statsmedier granskar medborgarna snarare än personer och organisationer med makt, och även ett fall av att uppfostra medborgarna i den statliga propagandan. Men det man borde granska är förstås Livsmedelsverket och dess kopplingar till industrin samt annan korruption.
På statsteve tror man att Livsmedelsverket företräder något slags absolut vetenskap i fråga om näring och diet, men dels dras man med politiska riktlinjer och andra målkonflikter kring klimat och annat, och dels finns ett flertal skolor i disciplinen. Livsmedelsverket hör här till det gamla gardet, som försvarar lastgamla teser som det har gått prestige i, särskilt om mättat fett och kött.
Det är klart att man hellre bör sätta sin tro till expertmyndigheter än information som emanerar från «sociala medier», men samtidigt bottnar den strömningen i en verklig akademisk konflikt kring näring och diet. Tubdoktorerna kan ge en vink om läget, men man måste i slutändan själv förvissa sig om saken genom att konsultera relevanta papers i akademiska skrifter.
En mer relevant uppgift för statsteve är således att upplysa om hur notoriskt svår forskning kring diet är, givet att man mestadels bara kan göra observationsstudier av människor eller fullständigt skruvade studier på möss. Resultaten är i allmänhet behäftade med stor osäkerhet, så stor att resultaten blir meningslösa.
Vad betyder egentligen en «förhöjd risk» för cancer vid konsumtion av rött kött? Det är en statistisk storhet som mäts i promille, nämligen 7 ‰ givet en baslinje om 4 %. Om man rent allmänt löper risk att under livstiden utveckla tarmcancer med fyra procent, ökar den risken alltså med 0.7 procentenheter till 4.7 % vid en normal konsumtion av rött kött – det är vad man brukar benämna statistiskt brus.
Sambandet, i den ringa grad det eventuellt föreligger, finner man genom att studera verkliga fall av cancer tillsammans med observationsstudier kring diet och djurförsök, men det man finner är förstås bara en korrelation snarare än ett verkligt samband.
Cancer är förvisso en metabol sjukdom snarare än en än genetisk, och risken för att utveckla sjukdomen – likväl som andra välfärdssjukdomar – står i proportion till graden av fetma. Det är därför man nu har en explosion i tidiga cancerformer hos en allt fetare befolkning, särskilt i USA.
Fetma är i sin tur bara en markör för metabolt syndrom, och det är detta som är grundorsaken till ohälsa. Det korrelerar förvisso med allt större köttkonsumtion, men samtidigt även med i princip samtliga övriga livsmedelsslag, och man kan svårligen skilja ut kött som boven i dramat. Det är en fråga om mängd, inte om art.
Ur evolutionärt perspektiv är det förstås gallimatias, eftersom människan per definition är omnivor med behov av animalisk föda – det är köttet som har premierat människans kognitiva utveckling. Däremot känner människans organism inte ohejdad konsumtion av fritt socker eller fleromättade matoljor, två nymodigheter som mer ligger till grund för ohälsa i befolkningen än kött – där har vi vad statsteve borde nysta i.
Nå, angående karnvior diet kan man förstås hävda att den i grunden är lika puckad som veganism, eftersom människan alltså är en omnivor art. Men givet en pistol mot tinningen väljer jag självklart karnivor kost, eftersom den inte ger bristsjukdomar i samma utsträckning eller av samma dignitet som veganism.
I statstelevisionens reportage kan man notera att 67-åriga Eva ger ett tämligen hälsosamt intryck, och hon har en styrka som hälften så gamla män inte kan uppbåda. Kött har den effekten, att premiera muskelbyggnad och mitokondrieutveckling, givet att man tränar organismen och inte låter proteinet bilda fettvävnad.
I detta har vi den egentliga nyckeln till ett långt och friskt liv, nämligen att tillämpa periodiskt kaloriunderskott och inte utveckla fetma; att äta allsidigt och undvika för människan väsensfrämmande livsmedel som fritt socker och vegetabiliska oljor; och att regelbundet underhålla organismen i rörelse. Sedan spelar det mindre roll vilken andel kött respektive grönsaker man stoppar i sig – det är inte på den nivån saken avgörs. För detta finns faktiskt tämligen robusta vetenskapliga belägg.