Kategorier
Kultur Vetenskap

Kungliga populistakademin

Det hände sig en gång att jag ville bli fysiker, indoktrinerad som jag var i betydelsen av naturvetenskaplig forskning och kåt på den prestige som följer i dess spår, samtidigt som jag var ovetande om att de allra flesta i den genren antingen misslyckas totalt och därmed blir kvar i akademin som lärare, eller slutligen hamnar på något företag för att utveckla någon slätstruken teknisk applikation.

Vägen till framgång, ära och nobelpris är därmed stängd för de allra flesta utom ett fåtal särskilt begåvade och tursamma. Men numera är det faktiskt inte någon som kan axla fysikens giganters mantel, eftersom grenen lider av existenskris och inte har producerat så mycket av värde på åtminstone ett halvsekel.

Det som sipprar ut bland de eviga «papers» forskare måste skriva för att vara «relevanta» och kommersiellt duktiga är till 99.99 % filosofiska traktat om «mörk materia», «mörk energi», «multiversum» och andra platshållare för ny fysik, men inget påtagligt som kan vederläggas med experiment eller förutsäga något. Fysiken har blivit en filosofisk sandlåda för spekulationer.

Man stampar på samma fläck sedan partikelfysikens standardmodell mer eller mindre färdigställdes under 1970-talet, en teoribyggnad som ännu inte (och förmodligen aldrig) kan jämkas med den sekelgamla relativitetsteori som gäller ohotad än i dag som referens för makrokosmos. Fysiken har nått en platå, eller kanske till och med närmar sig en övre gräns.

Kungliga vetenskapsakademin presenterar årets fysikpris.

Om detta vittnar även årets nobelpris i fysik, som inte gick till en fysikalisk upptäckt, utan till en datavetenskaplig algoritm som vi kallar neuralt nätverk. Man motiverar priset med att de båda pionjärerna använde fysik för att konstruera nätverken, och att nätverken i sig används i fysiken.

Men det kan inte vara en giltig motivering, eftersom ingen ny fysik lades i dagen, och eftersom fysiken fullkomligen vimlar av matematiska och datavetenskapliga metoder och resultat, utan att någon för den skull har förärats fysikpriset för matematiska upptäckter eller utvecklande av algoritmer. Det finns andra priser för de kategorierna.

Kungliga vetenskapsakademin förfaller därmed till populism när man hoppar på AI-trenden och därmed gör den egna institutionen en stor björntjänst. Fysikpriset är en av få kvarvarande institutioner med stora mått av trovärdighet och prestige, men nu går man i Tegmarks alarmistiska fotspår och låtsas vara relevant i samhällsdebatten istället för att premiera fysikaliska upptäckter. Det är som om Klimat-Greta skulle få fredspriset.

De båda nobelpristagarna med sitt neurala nätverk.