Han uttalar sig titt som tätt om Kina, men då kunskaperna om landet lämnar mycket i övrigt att önska blir den så kallade analysen därefter. I sitt senaste stick förordar Judeborgspostens Cwejman att Sverige och EU helt sonika ska förbjuda Tiktok på amerikansk förlaga, under det gängse argumentet att «kommunistpartiet» får tillgång till känsliga användardata.
Detta för att Cwejman inbillar sig att Kina har en lagstiftning som förpliktigar företag att vid behov överantvarda allsköns information. Vad hans källor består i är inte gott att veta, men de har hursomhelst inte så mycket med verkligheten att göra. Underrättelselagen i fråga har nämligen ingen som helst bäring på Tiktok eller andra företag som opererar utomlands, utan gäller enbart inrikes företeelser – på exakt samma manér som i svensk eller annan västerländsk lagstiftning.
En annan missuppfattning som Cwejman upprepar med papegojans maniskhet är att Kina minsann har motsvarande förbud mot västerländska appar och företag, men även här måste man fråga sig vad han grundar denna ståndpunkt på. Kan Cwejman månne hänvisa till någon relevant lagparagraf eller något myndighetsbeslut i frågan? Nej, det kan han inte, för att sådana inte existerar.
Det står nämligen vilket västerländskt företag som helst fritt att bedriva verksamhet i Kina, under den tämligen sjävklara förutsättningen att det sker under kinesisk lagstiftning. Men det är man vanligen inte intresserad av, eftersom det innebär en bifurkation i tjänsterna i fråga. Google försökte, men avvecklade småningom sin verksamhet i Kina, inte minst för att man inte förmådde konkurrera med Baidu och andra intressenter.
Kinesiska företag har inte motsvarande anpassningssvårigheter, vilket är varför Bytedance (字节跳动 / Zijie tiaodong) har splittrat sin tjänst i en kinesisk (Douyin, 抖音) och en internationell del (Tiktok). Man har inga problem med att följa amerikansk eller annan västerländsk lagstiftning, till skillnad från västerländska företag som har något slags besynnerlig föreställning om att man kan verka under koloniala former av extraterritorialitet i Kina som om det vore 1924 och inte 2024.
Inte heller Sverige eller andra europeiska länder ger amerikanska företag fullständig frihet, utan kräver respekt för svensk och europeisk lagstiftning. Innebörden är att freedom of speech i vanlig ordning gör halt vid Sveriges gränser, och att det åligger teknologiföretagen att moderera innehållet under hot om fantasiljarder euro i böter. Skillnaden gentemot Kina är en fråga om grad, inte art.
Den verkliga anledningen till att USA och dess satelliter angriper Tiktok har naturligtvis inget med «nationell säkerhet» att göra, utan är en företeelse som inträffar med precision på varje område där kinesiska företag har internationell framgång – Huawei, Tiktok, BYD… Det är ett led i den amerikanska strategin att innesluta och utkonkurrera Kina medelst orättvisa metoder, och tar sig allt mer besynnerliga uttryck med en veritabel inflation i vad som kan utgöra ett nationellt säkerhetshot, i allt från lyftkranar till vitlök.
Varför en förment «liberal» som Cwejman ansluter till den klicken är inte gott att veta, men det kokar naturligtvis ned till hans begränsade val av lektyr, av allt att döma samma bubbla av paranoid anglofil debatt som de flesta andra i genren tar del av i evig rundgång. Gissningvis kan Cwejman inte ett ord på mandarin, och kan därför inte tillgodogöra sig motbilder eller bygga sin argumentation på en stabil grund av faktisk kunskap om hur Kina fungerar. Det är inte intellektuellt försvarbart.
I slutändan kommer Tiktok inte att förbjudas i USA, eftersom man där har verklig maktdelning med en konstitution som inte bara nyttjas som dekoration och dasspapper, så som i Sverige och EU. Supreme court kommer att slå ned med dunder och brak på lagförslaget, som mest ska förstås som en fågelskrämma och ett inslag i valkampanjen. Samma sak är inte nödvändigtvis sant i Sverige och EU, där man kan få för sig att följa de «liberala» foliehattarna i pressen, eftersom «debatten» är helt monoton och likriktad.
Slutligen dröjer det sig inte så mycket om Tiktok eller enskilda företag, eller ens om Kina, utan om vår egen identitet och värderingar. Tiktok är som Cwejman mycket riktigt skriver en umbärlig tjänst som kan ersättas av andra, men under sådana former förstärker vi bara polariseringen istället för att vara ett föredöme för världen, inklusive Kina. Vi dödar inte Tiktok, utan vårt eget unikum.
Sådan polarisering gynnar inte heller ekonomin, då Kina naturligtvis kommer att svara med reciproka medel. Cwejman verkar i likhet med många av sina kolleger inte riktigt förstå att EU och Kina är i djupt ömsesidigt beroende, med Kina som den numera allt starkare parten. Vad tror man sig egentligen ha att vinna på konfrontation med Kina på dessa paranoida grunder?
