Bland Sveriges flera hundra myndigheter finns en som har till uppgift att studera livsmedel och rekommendera goda matvanor, nämligen Livsmedelsverket. Men när man studerar de många råden slås man av hur otidsenlig informationen är, i själva verket kontraproduktiv för god hälsa – en del av råden är helt enkelt livsfarliga.
Verket är också likt Folkhälsomyndigheten en sorts supermyndighet, med uppdrag att inte bara främja goda matvanor utan även ta hänsyn till «klimat» och miljö som överideologiska parametrar. Det är en balansakt som inte är förenlig med bästa möjliga kostråd, utan utmynnar i sojakompromiss.
Förvisso har myndigheten inte fel i allt, men det övergripande intrycket är att man i de flesta fall gör bäst i att göra precis tvärtemot Livsmedelsverkets rekommendationer, som tycks grunda sig i förlegad vetenskap och bisarra rön som är själva upphovet till många välfärdssjukdomar.
Exempelvis uppmanar man att äta regelbundet, nämligen att inta frukost, lunch och middag för att undvika onödigt småätande. Man slår också ett slag för mellanmål om det är långt mellan måltiderna eller om man rör på sig mycket.
Men om det är något vetenskapligt resultat som mer än andra sticker ut i termer av att främja god hälsa och långt liv, så är det just att inte äta jämt och ständigt, utan att begränsa antalet tillfällen av födointag per dygn, optimalt till ett enda tillfälle, men i vart fall till ett par gånger under högst åtta timmar.
Livsmedelsverket är fast i en äldre föreställning om att det är antalet kilokalorier som avgör uppkomsten av fetma och sjukdomar, och rekommenderar därför magra mejeriprodukter framför feta, stora mängder fibrer och grönsaker samt att undvika näringstäta livsmedel som kött. Som om ämnesomsättningen vore konstant och inte anpassas till energiintaget.
I verkligheten varierar metabolismen med intaget, och den primära mekanismen för fettbildning är hormonell via insulinets reglering av glukos i blodet. Antalet kalorier spelar mindre roll, medan tiden i metabolisk vila är avgörande för att förbränna kroppseget fett, introducera autofagi och motverka insulinresistens.
Det är självfallet en termodynamisk naturlag att energin bevaras, men därtill kommer ett detaljerat maskineri i hur förbränningen sker. Om man begränsar ätfönstret till en mindre del av dygnet blir det dessutom svårare att fylla på med kalorier, och man kan helt enkelt strunta i balansekvationen.
Därför behöver man inte fylla på med «rejäla nävar» av grönsaker, fibrer och frukt som bukfylla för att motverka hunger, utan gör bättre i att inta en fettrik diet som ger långvarig mättnad och håller nere nivån av glukos och insulin. Hungermönstret anpassar sig småningom efter ätmönstret.
Människor har små magar och stort energibehov för hjärnan, och vi är inte gorillor som idisslar fibrer dagarna i ända. En viss mängd fibrer är nyttiga för matsmältningen, medan större mängder fullkorn försämrar upptaget av näringsämnen som järn, zink och magnesium via den skyddande fytinsyra som omger korn, frön och andra näringsrika växtdelar.
Ett annat knasigt råd är att dra ned på saltet till mindre än sex gram per dag, nämligen för att det antas finnas ett samband mellan saltintag och högt blodtryck. Det är en utsaga som är svårförenlig med att man i Japan äter mest salt i världen (16 g), men samtidigt ligger i botten i termer av högt blodtryck. Japaner är samtidigt smala i konstitutionen, och den primära faktorn för högt blodtryck (och andra sjukdomar) är således fetma och hormonell obalans – tillbaka till ruta ett.
Fler förlegade resultat gäller fett, där man slår ett slag för vegetabiliska oljor framför smör. Men saken kokar i princip ned till balansen mellan ω-3 och ω-6, och därutöver är fett inget annat än energi. Förhållandet ω-6:ω-3 i olivolja är 8.13:0.67 eller 12.1, vilket är långt från ett idealt spann 1–4.
Medellånga fettsyror i bland annat smör har vidare andra hälsofördelar, och oxideras inte heller till toxiska substanser vid upphettning, vilket de långa fettkedjorna i vegetabiliska oljor gärna gör. Olivoljan gör sig bäst i kallt tillstånd på salladen, medan steken steks i smör.
På Livsmedelsverkets sajt finns fortfarande sådant som «matcirkeln» och «tallriksmodellen», gammalt gunk som borde rensas ut och ersättas med mindre insulinfrämjande modeller med fett som huvudsaklig energikälla snarare än kolhydrater. Framförallt bör man uppdatera sig kring ätmönster och den hormonella processen.
De konträra råden för god hälsa och långt liv blir således:
- Ät inte ofta. Ät inte frukost, kanske inte heller lunch, och definitivt inte mellanmål.
- Ät en eller två gånger per dag.
- Ät varierat med fett som huvudsaklig energikälla.
- Ät fet fisk, ägg, kött, fibergrönsaker och andra oraffinerade livsmedel.
- Ät inte fullkorn, mjöl, bröd eller andra raffinerade kolhydrater.
- Ät inte tillsatt socker.
- Ät chia- eller krossade linfrön för fibrer, ω-3 (ALA) och mineraler.
- Ät mineralsalt med kalium.
- Stek i smör och nyttja feta mejeriprodukter hellre än magra.
- Undvik fleromättade fröoljor (ω-6), och stek framförallt inte i dem.
- Nyttja olivolja (ω-9), men inte i tillagning.