Donald Trump kom till makten genom att utlova globaliseringens förlorare revansch. Jobben som hade utlokaliserats till Kina skulle tas hem till USA, och industriarbetarna i rostbältet skulle få en ny guldålder. Samtidigt skulle hårda tariffer mot och småningom ett regelrätt handelskrig med Kina reversera det kraftiga handelsunderskottet, och amerikanska bönder skulle därmed få mer betalt för sina ansträngningar.
Visserligen lyckades Trump åstadkomma en mer dynamisk ekonomi, och en del av tarifferna mot Kina fick avsedd effekt. Fracking och andra metoder gav en föråldrad industri en viss respit, men näringslivet i stort har gått i otakt med presidenten och satsat mer på förnybart.
I det stora hela har presidenten misslyckats fullständigt, och handelsobalansen med Kina är fortsatt hög. Pandemin har även åstadkommit det värsta handelsunderskottet sedan finanskrisen 2008, och den amerikanska statsskulden fortsätter växa. Börsen har inte gått bättre än under föregångarnas tid vid makten.
Till yttermera visso har Trumps höger- och vänsterkrokar mot allt och alla gynnat Kina politiskt, i det att man inte enat har kunnat angripa supermakten i vardande. Trump har ju som bekant infört tullar även mot Europa och tagit fram ett nytt handelsavtal i Nordamerika istället för Nafta, och traditionella allianser har skakat i sina grundvalar. Samtidigt har även kritiker slutit upp bakom Xi Jinping för att visa enad front mot ett aggressivt USA.
Det som hade kunnat ha effekt för att minska Kinas fortsatta inflytande var Trans-Pacific Partnership (TPP), men eftersom detta var Obamas verk kunde Trump inte förlika sig med idén – han drog sig ur avtalet på sin första ämbetsdag.
Många amerikaner anser ändå att Trump har varit nyttig för den egna plånboken, vilket är vad saken kokar ned till. Trumps koleriska och maniska beteende till trots skulle han kunnat ha åtnjutit ytterligare fyra år vid makten, om det inte vore för att ett virus pajade hans plan.
Istället kommer av allt att döma Joe Biden i hans ställe, även om räkningen fortfarande pågår. Sleepy Joe blir därmed USA:s äldsta president någonsin, och man kan kanske mer se honom som en torped för att småningom kunna låta installera Kamala Harris som första kvinnliga president, därtill med curryartade etniska attribut som kan tillfredsställa den identitetspolitiska grenen av den amerikanska vänstern.
Med Biden vid rodret kan man förvänta att en del saker kommer att återställas, men i det stora hela handlar det mer om justeringar. Han kommer inte nödvändigtvis att ta bort alla tariffer mot Kina, i alla fall inte med en gång, men han kommer att försöka ha en mer sansad dialog och få till stånd ett långsiktigt avtal. Han kommer även att söka bilda det TPP som skrotades, för att fortsätta Obamas asienstrategi.
Han behöver dialogen med Kina för att kunna uppnå framgång i fråga om klimat och andra gemensamma spörsmål, och han inser även att den amerikanska ekonomin är ohjälpligt sammanlänkad med den kinesiska – någon «frånkoppling» är inte möjlig.
För Kinas del föredrar man stabilitet framför oreda, och Zhongnanhai välkomnar därmed Biden, även om det innebär att man får ett mer samlat tryck emot sig från EU–USA angående frågor kring exempelvis MR-religion. Biden kommer nämligen söka förbättra traditionella allianser och återta sin ledarroll i det internationella samfundet – USA kommer omedelbart att återinträda i WHO och Parisavtalet.
Men någon fullständig återgång till Obamas regim är inte möjlig, och USA har försvagats ytterligare gentemot Kina under Trumps fyra år vid makten. Maktbalansen är förskjuten, och den amerikanska slagkraften är därmed förminskad.
Inrikespolitiskt blir det betydligt större skillnad med fler inslag av vad vi i Sverige skulle kalla socialdemokratiska reformer kring vård och utbildning för alla, det man i USA ofta benämner socialism.
Fördubblad minimilön till femton dollar i timmen, utökad obamacare samt fri universitetsutbildning fordrar dramatiskt ökade skatter, vilket i sin tur får negativa effekter på makroekonomin och marknaden, inte minst den växande statsskulden. Börsens reaktion på det amerikanska valet tycks härvidlag vara prematur.