Ozempic-knarkande Marteus på Expressen lär inte bli långlivad, men hon spekulerar ändå i vad en förmodad längre livslängd kan komma att innebära för såväl individen som samhället. Sådant som att sextioåringar kan komma att få ta hand om både sina nittioåriga föräldrar och hundratjugoåriga mor- och farföräldrar, och att vi måste arbeta allt längre för att få ihop en allt mer expansiv samhällsbudget.
Detta under antagande att medellivslängden ökar till 120 år under den så kallade läkarvetenskapens «framsteg» eller vad man nu ska kalla det, då sjukdomar som cancer sägs kunna botas med allt större framgång. Men antagandet är felaktigt, och medellivslängden kan i själva verket komma att sjunka.
Faktiskt sjönk medellivslängden redan under pandemin, i såväl Sverige som världen i övrigt, men mer drastiskt i USA: från 79.1 till 76.4 år. Även under influensan 1968 minskade medellivslängden, om än inte lika mycket. Det vittnar om att sjukdomar lätt ställer till med elände hos en skör befolkning, och att läkarvetenskapen då står tämligen maktlös.
Mest alarmerande är emellertid att incidensen av sjukdomar som diabetes och cancer ökar kontinuerligt, även justerat för ålder. Cancer kommer allt tidigare i livet, medan den forna ålderssjukdomen diabetes nu observeras frekvent redan hos barn. Den som drabbas av diabetes är i sin tur under högre risk att utveckla andra sjukdomar, och kan räkna med 10–20 år kortare livslängd i medel.
De generationer som hittills har höjt medellivslängden har inte under sin ungdom dragit på sig fetma och dylika livsstilssjukdomar, och metriken är därför kraftigt förskjuten i tid. Den ozempic-knarkande generation av sockervattendrickande och chipsätande instagramzombier kommer småningom att dra ned kurvan, samtidigt som det så kallade hälsospannet minskar: vi blir allt sjukare under den tid vi lever.
Läkarvetenskapen kan inte kompensera för kass diet på socker och olja, och i själva verket är man kraftigt medskyldig till utvecklingen. Man vill sälja sina statiner och sitt insulin, och man vill ha permanenta kunder under livslång prenumeration på en rad behandlingar. Hälsa och livslängd står inte på agendan, utan affärerna kräver sjuka patienter.
Samtidigt lär pandemierna komma allt tätare under människans fortsatta skövlande av naturen då populationen likt virus växer okontrollerat, och i kombination med en sjukare befolkning är trenden mot sjunkande medellivslängd given, i vart fall i den redan utvecklade rika världen.
Kanske toppar medellivslängden vid nittio år i enskilda länder innan förloppet börjar reverseras. Samtidigt finns inget som talar för att maximal livslängd kommer att överstiga 125 år för någon enstaka individ, och pladdret om genterapi har ännu inget fog för sig. En medellivslängd om 120 är är därför fortsatt science fiction, och kanske i själva verket en utopi som inte är önskvärd.
