Pseudodebatten om ärans och hjältarnas språk gör sig åter gällande i det mediala bruset, denna gång med vinklingen att undervisning på engelska tränger ut svenskans status i skolan. En notorisk ledarredaktion menar i anslutning därtill att vi blir dummare av att imperiets tungomål breder ut sig allt mer.
För det senare lutar man sig mot en studie som visar att elever vid en kurs i programmering vid teknisk högskola presterade sämre med engelska som undervisningsspråk. En titt på rapporten (som är författad på engelska…) visar att det rör sig om en randomiserad kontrollstudie, med subjekt som på förhand utvärderades för kunskaper i respektive språk. Resultaten är statistiskt signifikanta.
Här kunde man i förstone ana att en försvårande omständighet utgörs av lärare som instruerar på andraspråket engelska, med allt vad det brukar innebära i imperfektioner, tempoförlust med mera. Men av studien att döma eliminerade man sådana faktorer genom att låta eleverna tillämpa självstudier. Kursmaterialet i sig är ursprungligen amerikanskt, varför det inte heller rör sig om usel översättning och «lost in translation».
En fluga gör förstås ingen sommar, men personligen skulle jag definitivt föredra en sådan kurs på engelska, eftersom terminologin i facket dryper av engelska ord och då den överväldigande litteraturen och annan information på området främst är engelskspråkig. Alla som har hört en göteborgare till lärare dilla om «arrayer» vet instinktivt vad jag menar.
Min spontana känsla är att svenska ungdomar bättre än tidigare generationer förmår konversera på engelska kring vardagliga företeelser, men i gengäld saknar djup i form av fackuttryck och mer udda vokabulär. I grunden är det således intresse för och kunskaper kring ämnet i sig som brister, varvid engelskan inte riktigt räcker till för facklitteratur med nya begrepp, termer och resonemang, eller ens text i högre akademisk stil. Det blir helt enkelt mer ansträngande att ta till sig ny information utan lämplig fackspråklig bakgrund.
Det är ekvivalent med att teknologer vid samma högskolor kontinuerligt anländer med allt sämre förkunskaper i matematik, enligt de förkunskapsprov som varje år ges vid institutionerna. Att se amerikanska serier på Netflix och tramsvideor på tuben är alltså inte förkunskapsgrundande för högre studier, även om den grundläggande färdigheten i engelska språket vässas av sådana aktiviteter.
Med mig själv som referens har jag en liknande svårighet i kinesiska, där jag har uppenbara brister i ordförrådet för just fackuttryck av olika slag, i allt från flora och fauna till teknisk vokabulär.
Grundfrågan huruvida instruktion på engelska generellt är debiliterande för inlärningen kan således putativt besvaras affirmativt, men en annan immanent possibilitet är att studien i sig inte epitomiserar problemställningen, utan att det snarare är konducivt för all inlärning att växla mellan ett flertal olika språk.
Även om modersmålet förstås måste vårdas på lämpligt vis, gäller ändå att man måste behärska engelska, inte minst vid förkovring i högre undervisning. Den som vill göra akademisk karriär har inte så mycket annat val än att författa rapporter på engelska, eller möjligen kinesiska, i vart fall om man vill ha någorlunda spridning. Det är naturligtvis ett systemfel i sig att den akademiska karriären mest syftar till att publicera dynga och jaga citeringar, men det är hursomhelst så verkligheten ser ut.
Givet att Sverige nu även officiellt blir en amerikansk vasallstat med klivet in i Nato, kommer även försvaret att kommunicera främst på engelska, i likhet med svenska politiker på uppdrag i Bryssel. Det är också så att Sverige inte längre är homogent, utan har en betydande utrikesfödd diaspora med ringa förmåga att uttrycka sig på svenska, men desto mer på den moderna tidens lingua franca.
Därtill kommer den märkliga omständigheten att många svenskar ser upp till amerikanskan i kraft av statusspråk, och därför ofta kryddar med uttryck på brutet imperiespråk. Sverige är i den meningen redan en koloni, i vart fall i mental bemärkelse.
Ytterst är det ett uttryck för vår litenhet, och vi har alltid haft ambitionen att anpassa oss till det rådande språket av betydelse, från Hansans plattyska och upplysningstidens franska till dagens amerikanska, varvid dessa språk – våra kusiner i den indoeuropeiska familjen – har korsbefruktat vårt eget. Det är egentligen en styrka.
Icke desto mindre finns det förstås skäl att vara en smula konservativ med svenskan, men sådan språkvård behöver inte ske på bekostnad av andra språk (lär av islänningarna!). Problemet är inte att engelskan tränger ut svenskan, utan att man inte nyttjar någotdera språket – eller andra – i lämplig förkovring. Generation zombie läser som bekant inte böcker, utan somnar av överansträngning efter två hundra bokstäver och en avslutande emoji.