Fabler, folkminnen och tradering av historier förekommer förstås i alla kulturer, men det är i Europa sagogenren systematiserades och utvecklades mest och bäst. Kanske hängde det samman med industrialisering och snabbt växande ekonomi, och månne hade det att göra med en förändrad syn på barn och därmed anpassning av litteratur som tidigare vände sig främst till vuxna?
Europas sagoskatt exploaterades sedermera i den framväxande amerikanska filmindustrin, exempelvis i Snövit och Pinocchio, men på senare tid har den utvecklats i en egen riktning med digital precisionsrendering. Toy story, How to train your dragon och Coco är några välkända titlar.
Här kan man notera en motsvarande tradition i Kina, med tidigare klassiska motiv som Kung Markatta och sedermera digital animering i filmer som Nazha, medan Japan förstås har en rik tradition av säregen anime och manga.
På senare år har amerikanska intressen försökt kapitalisera på kinesiska motiv, med originella historier som Kung fu panda och Over the moon, men även klassiska som Mulan i både tecknad form och som spelfilm. Motsvarande japanska motiv ser vi i bland andra Isle of dogs, Alita: battle angel och Kubo and the two strings, moderna sagor av utsökt snitt i digital mix, stop motion och annan teknik vid sidan av datoranimering.
Europa finns egentligen bara med i marginalen med filmer som Shaun the sheep och Wallace and Gromit, likväl som med enskilda talanger i de stora bolagens regi. Överlag kan man notera en omfattande internationalisering i branschen, med samproduktioner länder emellan och en högst global profil i personal.
Bland de bästa animerade filmerna under senare år hittar man emellertid något oväntat traditionellt tecknade sagor med klassiska europeiska motiv kring naturromantik, en sorts fantastik av keltiskt snitt i europeisk samproduktion. Det är distinkt europeiska skildringar med ett mer diffust och rörigt anslag än i de strömlinjeformade amerikanska filmerna, men de är i gengäld ack så förtjusande.
Wolfwalkers (2020) är en berättelse från 1600-talets Irland, om en stad i konflikt med en vargstam. Jägaren Bill Goodfellowe har i uppdrag att ta itu med djuren, men hans lilla dotter Robyn hamnar oförhappandes mitt i vargflocken och blir där vittne till en magisk värld i vilken gränsen mellan människa och djur är diffus. Faktum är att Robyn själv blir en wolfwalker, eller varulv som det vanligen kallas, och konflikten tar en annan vändning.
Berättelsen i kombination med en säregen estetik, som minner om symbolistiska akvareller målade av Gustav Klimt, ger ett unikt intryck som är svårt att förmedla i ord, utan är något man måste uppleva på egen hand. Är det en berättelse för barn eller vuxna? Förmodligen båda eller ingendera, det vill säga för alla, som i traditionella europeiska sagor från fordom.
Samma team från Cartoon saloon under ledning av Tomm Moore producerade även Song of the sea (2014), som i mitt tycke är än mer bedårande. Handlingen i korthet dröjer sig om den döva flickan Saoirse och hennes förvandling till en selkie (sälfolk), och hur hon och hennes bror hamnar på underliga äventyr.
Även här är temat naturromantik och klassiska europeiska mönster kring naturandar och en besjälad omgivning, med utsökt handtecknad animering. Det går inte att sätta fingret på det, men man blir av någon anledning trollbunden av skildringen, på ett sätt som aldrig sker för de amerikanska datoranimerade alstren. Se dessa filmer och dö.
