Mitt Sverige bygger inga murar, förkunnade en gång den tidigare statsministern tillika fackpampen Löfvén (S), för att kort därefter stänga gränserna. Hans efterträdare tillika moderatledaren Kristersson säger nu på motsvarande vis att i Sverige river vi inte gudstjänstlokaler, och det ska bli intressant att se bäst före-datum på den utsagan.
Saken gäller naturligtvis Åkessons radikala utspel om att riva moskéer, minareter och annan arkitektur om sådana har islamistiska förtecken eller på annat sätt stör stadsbilden, helt i likhet med Kinas reformer i Xinjiang. Reaktionerna på testballongen blev de förväntade, och mest tycks man bekymra sig om vad Erdogan ska säga och att den kvaddade Nato-processen nu ska fördröjas ytterligare…
Noga räknat river vi i Sverige allt som strider mot byggnationsregler och andra lagar, om det så bara är en kåta ute i vildmarken. Något problem att i lag införa kriterier om «gudstjänstlokalers» utförande och funktion finns inte, utan skiljer sig knappast från hur staten redan hårt kontrollerar statskyrkan eller i övrigt reglerar organisationers verksamhet, inklusive frikyrkor.
Om sådana «gudstjänstlokaler» utgör centra för radikalisering, kan det således vara helt legitimt att konfiskera och avyttra både kåk och bohag, på samma sätt som man förfar avseende annan kriminell verksamhet. Det allmänna kontrollerar i övrigt redan var moskéer får anläggas (typiskt i industriområden), hur de får konstrueras och huruvida de får basunera ut bönerop.
En annan fråga gäller yttre påverkan från främmande makt, exempelvis avseende Saudiarabiens salafistiska ansträngning att sprida islam genom att finansiera moskébyggen i Sverige och övriga Väst, en styggelse som nog kan blir föremål för deliberation i demokratisk process vad det lider.
I en sekulär demokrati är religionen inte absolut fredad, utan är alltid reglerad i enlighet med föränderliga kriterier. I Sverige tillåts inte muhammedanskt månggifte, ej heller tillämpande av sharialagar – åtminstone inte officiellt. Könsstympning och andra misogyna företeelser är likaså förbjudna, och det är uppenbart att religionen därmed är underställd andra värden och kriterier.
På samma sätt som tidigare agerar Åkesson här torped för den politiska klassen, och småningom tar andra partier återigen efter. Det kan nog väcka tankar om vem som egentligen leder Sverige, vid sidan av den formella ministären i Rosenbad.
