Statstelevisionen uppmärksammar att det har gått fem år sedan «flyktingkrisen» 2015, då sociala turister passade på att utnyttja naiva politikers frikostighet. För migranterna dög inte det omedelbara grannskapet, och inte heller Turkiet, utan man skulle prompt ta sig till Europa för att maximera sin avkastning, helt i strid med FN:s flyktingkonvention, och med risk för sitt eget liv.
Men inte heller Grekland och Sydeuropa passade nordafrikaner, syrier, afrikaner eller långväga afghanska ankarbarn, ty det var «nästan sämre» än hemmavid. Nej, man skulle ta sig ända till Nordeuropa, till de socialliberala välfärdsstaterna i Tyskland och Sverige, där man skulle tas om hand med generösa bidrag och förmåner, på de egna medborgarnas bekostnad. Wir schaffen das!, menade Mutti, och ekades av svenska politiker.
Av de 200 000 som kom till Sverige har hälften fått uppehållstillstånd, bland annat genom en ickekonstitutionell gymnasielag för afghanska ankarbarn. Men av de 100 000 som har fått avslag finns 24 000 kvar som «papperslösa». Tillvaron för denna kategori är antingen att bli utnyttjad i slavarbete eller att driva som kriminell.
Och förvisso har kriminaliteten ökat kraftigt som ett direkt resultat av den ansvars- och huvudlösa massinvandringen. Mängder av utanförskapsområden har växt fram i kölvattnet av den kraftiga invandringen, av vilka ett tjogtal utgör så kallade särskilt utsatta områden, veritabla etniska enklaver med svår segregation, social utsatthet och kriminalitet, ghetton där sharialag har företräde framför svensk lag.
Skjutningar och sprängningar har blivit vardag, och man drar sig inte längre för att skjuta både kvinnor och barn. Polisen står maktlös, och det tafatta svenska rättsväsendet släpper per omgående bilbrännare och annan kriminell ungdom, och visar därmed att det är i sin ordning att slå in på en kriminell bana. Fängelsena dignar ändå överfulla, med den sedvanliga överrepresentationen bland invandrare.
Nya spännande kulturella seder, som att skära huvudet av sin flickvän när hon inte lyder sin pojkvän, har gjort entré i Sverige. Olyckskategorin «fall från balkong» har även den ökat kraftigt i takt med invandringen, och det finns förvisso fler sätt att utöva «hedersrelaterade» brott. Svenska kvinnor är numera rädda att gå ut ensamma om kvällen efter att en våldtäktsvåg briserat, med våldsam överrepresentation i förövare bland invandrare.
Arbetslösheten är skyhög i det invandrade segmentet, och i det «kompetensregn» man menar att invandrarna utgör har bara drygt hälften gymnasiekompetens. Analfabetismen är utbredd, likaså misogynin, och Sverige har slängts långt tillbaka i utvecklingen tack vare detta av folket högst oönskade tillskott av utsocknes.
Men den regimtrogna statstelevisionen, med dess omvittnade slagsida åt vänster, väljer att plocka några få goda och högst ickerepresentativa russin ur en rutten kaka som stinker. Man exemplifierar med Omar som kom från Syrien i gummibåt och nu minsann har både skoter och jägarexamen, samt med Sahebdad, som har utbildat sig till bilmekaniker.
Syftet med denna verklighetsförvrängda bild är att försöka motivera den förda politiken i efterhand, att med enstaka solskenshistorier försöka släta över de omfattande problem som invandringen har förorsakat Sverige och dess medborgare. Kanske vill man även utgöra en motbild till den sverigevänliga truppens publikationer, som vanligen går till överdrift åt andra hållet.
För de som har betalat för Omars skoter och jägarexamen, med försämrad ekonomi, försämrad samhällsgemenskap, försämrad samhällstillit, försämrad skola, ökad kriminalitet, ökat våld, ökad otrygghet och så vidare spelar dessa enskilda öden ingen större roll i det stora hela, för på totalen är den okontrollerade invandringen ett projekt som i grunden har förstört Sverige för mycket lång tid framöver.
Saken rör överhuvudtaget inte enskilda individer, eftersom det är självklart att en majoritet av invandrare är goda medborgare som arbetar och betalar skatt. Men det klientelet uppväger inte och kan inte heller motivera det skräp och den ohyra som har slagit rot i Sverige, religiösa fanatiker, personer med våldskapital och andra som har kommit i alldeles för ymnig mängd för att kunna hanteras av systemen.
Det är massinvandringen snarare än den kontrollerade invandringen som ligger till grund för de omfattande samhällsproblem Sverige nu har att hantera, problem vi för någon generation sedan inte ens trodde kunde existera i Europa. Det är systemfelet som sådant vi attackerar, inte de enskilda individer som sökt utnyttja systemet för egen vinning – den som är utan synd härvidlag kaste första stenen.
Det är aningslösa politiker som har främjat denna invandring som ska kritiseras hårt, men som tyvärr ändå sitter kvar på tronen som om inget har hänt. Ansvar har inte utkrävts, men måste småningom utkrävas. I det ansvaret ligger även statstelevisionens vidare existens som regimtrogen vänsterliberal bastion, en ordning som måste upphöra.
Bullerbyn är inte var det var, och inte heller Lönneberga, Saltkråkan eller andra figurativa bilder av Sverige. Sverigebilden har solkats, och det beror inte på ryska nättroll utan på den verklighet som har infunnit sig, med en omfattande invandring motsvarande över två miljoner utrikes födda personer – var femte person –, en mängd vi inte har kunnat hantera, och inte kommer att kunna hantera det kommande halvseklet.
Det är en sorts självmord, ett nationellt suicid, ett slags kulturell självdestruktion, och man kan inte bli annat än djupt deprimerad över utvecklingen, i Sverige såväl som Europa i stort. Man har gjort vårt folk, vårt land och vår kultur en stor otjänst, och misstaget är kanske irreversibelt. För detta måste ansvar utkrävas.