Wokespelen i Paris är slut, och för den som är lagd åt det nationalistiska hållet kan konstateras att de blågula presterade över förväntan, med inalles fyra guld, fyra silver och tre brons. Det räckte till en sextonde placering i medaljligan, tätt före Norge på plats arton, Danmark tjugonio och Finland utanför poängplats med noll medaljer.
Först i medaljligan anges USA med fyrtio guld. Det är lika många som tvåan Kina har, men i kraft av fler silver kammar amerikanerna hem spelet enligt detta synsätt. Men å andra sidan uppträder Hongkong som en separat olympisk kommitté, som en kolonial restpost från tiden som brittisk kronkoloni, och räknar man med regionens två guld respektive silver är det Kina som avgår med segern.
Oavsett hur man väljer att räkna kan man genom att studera tabellerna över tid konstatera att världspolitikens skiftningar avspeglas i den olympiska statistiken. Exempelvis Kina gjorde debut först 1984 på grund av dispyter om Taibeis ställning, och före 1952 var man fullt upptagen med inbördeskrig, ockupation, revolution och annat elände.
USA har funnits i täten sedan de olympiska lekarnas återuppståndelse 1896, först tillsammans med västeuropeiska nationer. Detta är naturligt, då spelen är en västeuropeisk företeelse med anor från antikens Grekland och Rom, och då USA och Västeuropa vid tiden dominerade världen ekonomiskt och för den delen även mer handfast genom kolonisation.
Utöver USA förekom således Storbritannien, Frankrike, Tyskland och de nordiska länderna Sverige och Finland i täten för medaljligan under de första spelen, men efter första världskriget försvann Tyskland från tätklungan. Man skulle dock återkomma 1932, tillsammans med Italien och Japan som starka idrottsnationer, en spegling av dessa nationers politiska och industriella ambitioner vid tiden.
Efter andra världskriget blev idrotten en metakamp inom ramen för det kalla kriget, och särskilt Sovjetunionen utmärkte sig som USA:s främsta rival. Småningom kom Sovjetunionen att dominera, tillsammans med det lilla Östtyskland, som ett resultat av statliga satsningar på idrott i kombination med en utbredd dopingkultur i hela östblocket. Men även i USA och på västsidan förekom vid tiden omfattande bruk av prestationshöjande droger.
En kulmen nåddes 1980 i Moskva och 1984 i Los Angeles, då bojkotter från respektive block genomfördes och därmed förstörde spelens andemening och den vidare statistiken. I brist på verklig konkurrens tog Sovjetunionen inte mindre än åttio guld i Moskva, före Östtysklands fyrtiosju och Bulgariens åtta. Samma sak utspelade sig i Los Angeles, då USA hämtade åttiotre guld, före Rumäniens tjugo och Västtysklands sjutton.
Ordningen återställdes 1988 i Seoul, då Sovjetunionen rakade hem femtiofem guldmedaljer, före Östtysklands trettiosju och USA:s trettiosex. Men året därpå föll muren, och inom kort brakade sovjetimperiet samman i Ryssland och ett antal nya stater. Ryssland och en rad forna sovjetrepubliker tävlade emellertid i Barcelona 1992 under beteckningen Oberoende staters samvälde (OSS), och vann i egenskap av den konstellationen för sista gången medaljstriden med fyrtiofem guld före USA:s trettiosju och det förenade Tysklands trettiotre.
Därefter har Ryssland successivt halkat ned i statistiken, för att sedermera uteslutas från spelen, först på grund av omfattande fusk, därefter på grund av krigshandlingar, något som förstås aldrig skulle kunna ske med USA. Men i Rysslands frånfälle har Kina istället tagit sig an USA som främsta rival, och de båda spelar nu i en division för sig.
Men även Japan och Sydkorea befinner sig numera stabilt i det översta skiktet, och därmed kan man även skönja hur Östasien har etablerat sig som en maktfaktor i sportens värld, naturligtvis som en direkt konsekvens av ekonomisk utveckling. De europeiska länderna håller sig kvar på grund av långvarig tradition, men kan inte sägas dominera som tidigare – även om EU aggregerat vinner allra flest medaljer.
Omvänt kan man konstatera att världens folkrikaste land Indien har ett konstant skralt facit, och man tog i dessa spel inte ett enda guld – totalt har man tio guld i samtliga sommarspel. Pakistan och andra folkrika nationer i Syd- och Sydöstasien, Afrika och Sydamerika har samma eländiga resultat.
Envigen mellan USA och Kina lär fortsätta i många år till, men projektionen är att Kina småningom blir helt dominerande och således övertar USA:s traditionella roll. Det är den tydliga utvecklingen under fyrtio års spel, tillsammans med Rysslands kräftgång.
Redan under dessa spel har den politiska manipulationen med underliga dopinganklagelser och annat gäckat tävlingarna, och vem vet vad vidgat handelskrig och allt kärvare relationer mellan USA och Kina kan medföra, för att inte tala om den inrikespolitiska utvecklingen i USA? Spelen i Los Angeles 2028 kanske utsätts för bojkott på grund av bristande demokrati under president Trump eller krig mellan Kina och USA, vem kan egentligen förutsäga?
