Ledarskribenter är ett underligt släkte, och man måste undra varifrån man hämtar alla dessa stjärnor och talanger. De måste uppenbarligen ha rätt slags ideologiskt driv, men däremot tycks det vara mindre noga med grundläggande kunskaper, konsekvensanalys och så vidare.
Något stjärnskott i en göteborgstidning presenterar således tesen att det är hyckleri att erkänna Palestina men inte Taiwan. Den förra är ju bara en fallerad stat styrd av terrorister, medan den senare är en demokrati som strävar efter självständighet (fel).
Politiker som menar allvar med sin universalistiska hållning kring demokrati bör därför stödja Taiwan på ideologisk grund. Skribenten är visserligen medveten om att sådan demokratijihadism har ett pris, men anser i likhet med en rad kolleger att frihet måste få kosta.
Så vad är egentligen prislappen för att ta strid med Kina i en av dess kärnfrågor? Vad händer om Rosenbad skulle få för sig att erkänna Taiwan som en självständig nation och frångå den internationellt vedertagna policyn om ett Kina?
Det allra första som sker är att Kina omedelbart bryter alla diplomatiska förbindelser, fullt ut. Man lämnar ambassader och konsulat i Sverige, och sparkar på motsvarande vis ut svenska beskickningar i Kina. Den svenska Maggan-regimen blir hjälte för en dag bland ett visst klientel av kinahatande element för att ha vågat stå upp mot draken i öster.
Men sedan kommer baksmällan, när det blir allt svårare att ha att göra med Kina i affärer och andra utbyten. De sex hundra svenska företag som verkar i Kina kommer att få svårt att resa mellan de båda länderna, och företagen i fråga kommer naturligtvis att utsättas för röd tejp i byråkratin. På motsvarande sätt blir det svårare för de tio tusen svenska företag som importerar från och exporterar till Kina att upprätthålla handeln.
Vi talar om närmare hundra miljarder kronor i vardera riktningen, vilket kommer att sätta tydliga spår i räkenskaperna, varulogistiken med mera. Särskilt kännbart blir det nog i Göteborg, som i stor utsträckning ägs av Kina. Drygt tretton tusen volvoarbetare lär sova oroligt om nätterna.
Så vad väntar vi på? Demokrati måste ju få kosta, eller? Saken är ju den att ett sådant agerande inte alls gynnar demokratin på Taiwan, utan snarare hotar den. Beijing har inget alls emot lokal demokrati på Taiwan, utan saken dröjer sig om anspråken på självständighet.
Man kan ju anta att ett antal EU-länder eller för den delen hela EU kunde gå samman i frågan för att sätta större tryck. Konsekvensen då blir att Kina omgående invaderar Taiwan och upplöser det lokala styret. Den taiwanesiska demokratin dör då omedelbart, och Taiwan blir en vanlig provins i Kina.
Lilla Sverige ska naturligtvis inte ställa sig i spetsen för ett sådant komplett vansinnigt politiskt företag, utan ska utnyttja sin klassiska diplomatiska och neutrala hållning för att verka för den egna nationens bästa.
Frågan om Taiwan lär därför fortsätta vara ett objekt man nyttjar för att positionera sig i inrikespolitiken och på ledarsidorna, utan att man för den skull vet vad man pratar om eller har förutsättning att få se sina hallucinogena teser realiserade.