Kategorier
Hälsa Kultur Vetenskap

Oxymorösa paradoxer

Fransmännen (franspersonerna?) är kända för att vara livsnjutare, och är det något man förknippar med Frankrike är det väl god mat. Det är feta ostar, fet mjölk, fet fisk och annan fet mat, men å andra sidan mindre tillsatt socker. Det senare en direkt konsekvens av det förra, och i diametral motsats till lätt- och skummjölk, där man har eliminerat fettet och ersatt med socker.

Därtill dricker man ordentligt med rödvin, samt röker i större utsträckning än andra européer eller amerikaner. Enligt det paradigm som hälsovårdande myndigheter rättar sig efter, borde fransoserna falla som furor och dö i unga år av allt detta mättade fett, men i verkligheten har man därstädes ingen förhöjd incidens av hjärt- och kärlsjukdomar i jämförelse med andra länder. Detta går under benämningen den franska paradoxen.

Med judar i Israel förhåller det sig tvärtom, och man har en vansinnigt förhöjd incidens av hjärt- och kärlsjukdomar, samtidigt som man har en låg konsumtion av mättat fett. Även detta går stick i stäv med hävdvunna föreställningar om det mättade fettets farlighet, och benämns således den israeliska paradoxen.

Dessa inte helt fromma judar konsumerar för övrigt en huvudsakligen växtbaserad kost, och särskilt får man i sig mer än andra av linolsyra (LA), en omega-6-fettsyra som av Livsmedelsverket och andra nationella hälsomyndigheter anses förebygga hjärt- och kärlsjukdomar, diabetes och andra sjukdomar. Paradoxen är således dubbel.

Men egentligen är det inte en paradox, utan snarare en oxymoron. Vad de två «paradoxerna» berättar är nämligen inget annat än självklara evidens för att de korrupta och köpta elementen i de nationella hälsoagenturerna har fel, och har haft fel i snart ett sekel angående det mesta om kost och diet.

Alldeles särskilt kan man inte släppa taget om det mättade fettet, utan fortsätter att rekommendera allt annat än just mättat fett. Särskilt slår man ett slag för fleromättade fetter, inte minst rapsolja, tillsammans med rikligt intag av kolhydrater, som i de flesta fall är bearbetade bortom igenkännlighet från den säd som ligger i grunden.

Det rör sig om en samverkan mellan socker och omega-6, och det är av denna anledning bearbetad skräpmat i allt från flingor och färdigmat till chips och kakor är den största boven i den kontinuerligt förhöjda sjukligheten och fetman hos befolkningen världen över. I princip all sådan processad «mat» har nämligen tillsatt socker, samt tillagas med rapsolja och andra fetter fullproppade med linolsyra.

Rapsolja är alltså en «nyckehålsmärkt» produkt, men borde istället märkas med en dödskalle, eftersom det är ett veritabelt gift. Kanske inte främst på grund av omega-6, utan för att det är en olja med hög halt av fleromättat fett, som lätt oxideras till transfett vid tillagning. Kroppen har inga lämpliga enzym för att bryta ned transfetter, som därmed korkar igen artärerna.

Industrialismen gav oss processade oljor, processad mat och rubbad ämnesomsättning.

Under förindustriell tid förhöll sig intaget av omega-6 och omega-3 i jämbördig proportion 1:1, men har under det senaste seklet divergerat betänkligt, så att kvoten numera kan uppgå till 20:1 i favör till omega-6. Båda dessa fettsyror är essentiella, men eftersom de konkurrerar om samma enzym, blir effekten brist på omega-3.

Det är inte heller så enkelt att man kan balansera växtbaserat omega-6 med enbart animaliskt omega-3, utan man måste även ha någorlunda balans mellan de växtbaserade linolsyra (LA, n6) och alfalinolensyra (ALA, n3). Det är främst LA som driver adipogenes och fettbildning, vilket är enkelt att demonstrera i djurförsök.

För att hårdra saken är det linolsyra plus socker som driver den sekellånga trenden med metabolt syndrom och associerade tillstånd och sjukdomar som fetma, diabetes, alzheimers, cancer, hjärt- och kärlsjukdomar, depression, hyperaktivitet och snart sagt varenda större kronisk sjukdom. Det finns andra bidragande faktorer, som mindre motion med mera, men det är i förhållande marginellt – det stora problemet är just dessa två faktorer i kosten.

Och det är precis vad de två «paradoxerna» berättar. De israeliska judarna drar i sig inte mindre än 30 gram LA om dagen, samtidigt som de inte får i sig DHA, EPA eller andra animaliska omega-3-syror eller ens ALA från växtriket i tillräcklig mängd. Som jämförelse ligger min konsumtion i snitt på 7 g LA och 0.5 g AA (n6) i förhållande till 7 g DHA/EPA och 6 g ALA (n3), det vill säga en kvot n6:n3 under ett och även en sund kvot LA:ALA.

Omega-6 och socker rubbar ämnesomsättningen och ger upphov till sjukdomar.

På samma sätt är den franska «medelhavskosten» rik på n3-syror på grund av konsumtionen av fisk, samtidigt som man äter mättat fett för energi istället för att hälla i sig n6-oljor. Därför blir kvoten n6:n3 jämbördig, och därför håller sig fransmännen friska och fransyskorna smala och snygga.

Omegafettsyror är avsedda för strukturella mekanismer, som att bygga ögon, hjärnvävnad med mera, och inte primärt för energi. Studerar man fettvävnaden hos israeliska judar ser man att den består av cirka en fjärdedel LA, medan en mer normal halt är en tiondel eller mindre. Fettvävnad består normalt av mättat fett, vars primära funktion är att förse kroppens med energi.