Jair Bolsonaro och Donald Trump räknas ofta till samma kategori politiska ledare, med gemensamma ståndpunkter i många ideologiska och sakpolitiska frågor. Därmed representerar man även samma slags väljarklientel, och det är därför inte långsökt tro att man påverkas av varandras rörelser i någon panamerikansk väckelse.
Stormningen av kongressen i Brasilia förefaller således vara inspirerad av motsvarande händelse i Washington 2021, då rödnackar mer eller mindre spontant gick till angrepp mot Kapitolium efter att ha samlats och uppnått en kritisk aktionsmassa, under det att man eldades både implicit och explicit av Trump och andra republikanska figurer.
I båda fallen rör det sig i grunden om sentiment av en «stulen» valseger, det vill säga att man inte godtar det officiella valresultatet, utan låter påskina att det rör sig om fusk. Både USA och Brasilien är visserligen halvdemokratier med skavanker, men röstsystemen anses ändå vara robusta.
Men kanske har man ändå i högre grad tagit intryck av motsvarande stormning av Legco i Hongkong 2019, då en secessionistisk mobb bröt sig in i parlamentsbyggnaden, förstörde inredningen samt satte upp en kolonialflagga jämte en del andra symboler i kammaren.
Hongkong (6.02) räknades vid tiden till samma kategori av halvdemokratier som USA (7.96) och Brasilien (6.86) i demokratiindex, men det mediala gensvaret i Väst blev ett helt annat, då man tog våldsverkarnas parti snarare än rättsstatens och demokratins. Därmed kan man även ha inspirerat till motsvarande dåd i USA och sedermera Brasilien.
Det är i så fall graverande för en press som allt mer har fjärmat sig från traditionell objektiv och saklig rapportering, för att istället anta aktivistens roll givet någon mer eller mindre grumlig och outtalad agenda, där man tenderar att ställa sig på «demokratins» och de mänskliga rättigheternas sida, i vart fall i den egna tolkningen.
Man hatar Kina, varför det är i sin ordning att demokratin i Hongkong angrips. Man hatar även Trump och Bolsonaro, varför det inte är i sin ordning att de amerikanska och brasilianska parlamenten angrips på motsvarande sätt.
Men om en sådan stormning hade utförts av anhängare till Biden eller Lula på den politiska vänsterkanten, hade man i likhet med fallet i Hongkong helt säkert kunnat få det att framstå som ett försvar av demokratin snarare än ett angrepp, ty sådan är den skruvade medielogiken.
Nu hör förstås inte alla medier till en och samma ideologi, även om vänstersidan är klart dominerande. Men om man bildar skola med aktivistisk agendajournalistik i tongivande medier, kan man räkna med att samtliga övriga snart följer efter, vilket då utgör en inspirationskälla till just sådana angrepp mot demokratin som vi ser här, nämligen för att man kan räkna med visst medialt eldunderstöd snarare än unisont fördömande oavsett omständigheter i övrigt.
