Universum har existerat i 13.8 miljarder eller 13.8·10⁹ år. Vårt solsystem bildades för 4.6 miljarder eller 4.6·10⁹ år sedan, och har således funnits under exakt en tredjedel av universums existens. Primitivt liv uppstod tämligen fort medelst kemisk och senare biologisk evolution, medan avancerat liv radierades långt senare under den kambriska explosionen för 530 miljoner eller 530·10⁶ år sedan.
Avancerat liv på jorden har således funnits under 3.8 % av universums existens, eller 11.5 % av jordens. Primater radierades efter jätteödlornas tid för 65 miljoner eller 65·10⁶ år sedan, och har således funnits under cirka tio procent av det avancerade livets tid. Hominider har 13 miljoner eller 13·10⁶ år på nacken, medan släktet Homo räknar 2.1 miljoner eller 2.1·10⁶ år, motsvarande 0.04 % av jordens existens eller 0.015 % av universums.
Människan, Homo sapiens, tar sitt tidigaste ursprung för 300 000 eller 300·10³ år sedan, motsvarande 0.006 % av jordens existens, eller 0.002 % av universums. Om vi koncentrerar universum till motsvarande ett dygn med 86 400 sekunder, uppträder människan 1.8 sekunder före midnatt. Samma koncentration av jorden till ett dygn ger människan 5.6 sekunder före midnatt.
Vi har uppenbarligen varit här en kort tid, och har föregåtts av oräkneliga livsformer, som till 99.99 % har dött ut eller övergått i mer avancerade former. Holocen, den tid människan har varit bofast och odlat jorden, räknar 10 000 år, eller 3 % av artens existens, motsvarande 0.2 sekunder före midnatt. Pyramiderna i Giza byggdes 0.1 sekunder före midnatt. Hur får man in Klimat-Greta och Jesus i ett sådant perspektiv?
Det får man inte. Som den skojiga videon nedan visar är människan blott en bråkdel av ett ögonblick i universums och jordens utveckling, och hon är dömd att gå under som alla före henne. Det kanske är så att människan utgör ett nytt steg i evolutionen, med förmåga att dominera livet och ta kontroll över sin egen utveckling för en betydligt längre tid. Men i så fall måste människan kunna hantera förändringar i klimat och geologi, för att inte tala om astronomiska händelser som metoriter och kanske även närbelägna supernovor, likväl som nya mikrober som kan förändra atmosfären eller invadera människokroppen med nya epidemier.
I det obscent korta mänskliga perspektivet oroar man sig nu för lite vågskvalp då kryosfären fortsätter att dra sig tillbaka, som den ju har gjort under de senaste tjugo tusen åren. I något längre perspektiv har man istället att oroa sig för nästa nedisningsfas, och i än längre geologiska effekter på klimatet när kontinentalplattorna dansar vidare. Människan måste inse att jorden alltid har skiftat och alltid kommer att skifta karaktär, att jorden aldrig har stått stilla, att vår förnimmelse av en stabil värld är en illusion.
Nå, vi kanske tror att vi är ett ungt och intelligent släkte i en mycket gammal värld. Förr i tiden ville man bestämma världens ålder till sex tusen år, vilket för de flesta av oss är riktigt gammalt. Fjorton miljarder år är i det perspektivet helt ofattbart för människor, det är för många nollor.
Det roliga är att universum ännu inte ens är fött, sett i det omvända perspektivet av universums totala livslängd. Här rör det sig inte om bråkdelar av en procent, utan om nittio nollor innan man kan se skymten av någon annan siffra. Omräknat till ett dygn har universum inte ens börjat existera i mätbar tid, vilket framgår av nästa skojiga video nedan om utvecklingen av universum till dess slut efter tusen biljoner biljoner biljoner biljoner biljoner biljoner biljoner biljoner eller 1000·(10¹²)⁸ = 10⁹⁹ år – universum dör värmdedöden efter en googol år, och tid blir ett meningslöst koncept. Astrid Lindgrens Pomperipossa hade sagt att så många nollor inte finns.
Den enda slutsats man kan dra av detta är: carpe diem, ty du och jag kommer att dö, arten Homo sapiens kommer att dö ut, släktet Homo kommer att dö ut, livet på jorden kommer att dö ut, jorden själv kommer att slukas av solen när den blir en röd jätte, och solen i sin tur kommer att leva den absoluta merparten av sin tid som en kallnande vit dvärg, innan den småningom blir en kall mörk dvärg i väntan på att dess degenererade materia ska disintegreras för gott, i likhet med övriga universum.