Brittisk kommerspress har aggregerat fyra kvinnor som samtliga påstår sig ha våldtagits eller på annat sätt misshandlats av komikern Russell Brand, nämligen för tio år eller längre sedan. Det är därmed en variant av «me too», fenomenet att efter lång tid väcka klagan mot någon för påstådda övergrepp.
Ett argument som ofta framförs är att det kan vara svårt för offer att söka rättvisa, särskilt mot en känd och populär person som Brand, som dessutom har viss övertalningsförmåga i sin karaktär. Men denna grupp av kvinnor tycks inte ha passat på under 2017, då det fanns ett öppet fönster att slänga ut anklagelser mot de allra mäktigaste av personer.
Istället är det här kommerspressen som är drivande, mediekonglomerat som har såväl kommersiella som politiska skäl att angripa Brand, som är djupt föraktad av det vänsterliberala kotteriet. Tabloiderna har aktivt sökt efter dessa förmenta offer, varför frågetecken måste resas mot litanian. Det är inte så att det kan finnas pekuniära motiv i fonden?
Som utomstående går det naturligtvis inte att ta ställning i skuldfrågan. Brand har ett problematiskt och promiskuöst förflutet, och det finns inget som hindrar att även en attraktiv person med ett smörgåsbord av valmöjligheter kan begå övergrepp.
Men omvänt gäller i juridiken en oskuldspresumtion, det vill säga att man ska betraktas som oskyldig tills motsatsen har bevisats. Den ordningen bör gälla även utanför rättssalen, men har här frångåtts på en rad sätt. Bland annat har Brands agent sagt upp samarbetet, samtidigt som en populär videotjänst medelst sedvanliga gummiparagrafer har slagit av pengaströmmen.
Det rör sig om samma fenomen som när dissidenter av olika slag fråntas sina bankkonton eller på annat extrajudiciellt vis mobbas ut ur det konforma samhället, och här har denna pissliberala klan fått ett gyllene tillfälle att göra upp med en nagel i ögat, helt enkelt genom att på förhand döma bråkstaken.
Någon nöd går det helt säkert inte på Brand, men agerandet som sådant är förkastligt och hör inte hemma i en förment rättsstatlig demokrati. Här är det rättsväsendet som ska utreda sådana anklagelseakter, och man ska inte behöva schavottera i skräpmedier och drabbas av en skur av dominoeffekter.