Majestätet har tronat i ett halvt sekel, närmare bestämt sedan femtonde september 1973, vilket föranleder en intermittent återkommande debatt om ämbetet i fråga. 1974 års regeringsform, under torekovskompromissen, föranstaltar emellertid att monarkin blott har en ceremoniell funktion, varför ingen vidare strävan mot republik har setts i den politiska klassen.
Det är också så att opinionen är stadigt för bevarandet av monarki, en ordning som få partier vill utmana, allrahelst Socialdemokraterna, som annars banade väg för att begränsa majestätets roll under 1970-talet i samband med Kalle 16:s trontillträde.
Argumenten för republik är välkända, nämligen att ärftliga ämbeten inte är förenliga med demokrati, att konstitutionens fyra dokument är inbördes oförenliga och logiskt inkoherenta, och att religionsfriheten och fördrag som barnkonventionen inte är förenliga med den monarkiska traditionen.
Argumenten emot är här att kungahuset representerar en historisk kontinuitet, att kungaparet utgör en smidig mekanism för att förhandla med andra monarkistiska stater, och att folket behöver en «neutral» kraft att samlas kring i händelse av kris, även om monarken ska vara en ickepolitisk figur.
Men faktum är att man kan tillfredställa båda lägren tämligen enkelt, nämligen genom att bevara hovet i rent privat kapacitet, som ett fristående företag som vid behov anlitas av staten att företräda landet. Ämbetet frikopplas då från den offentliga ämbetesutövningen, varför arvets roll elimineras.
På samma sätt bevaras den historiska kontinuiteten genom att hovet fortlever, om än under annat huvudmannaskap, i egen regi. De ekonomiska medlen i avsaknad av apanage kan med enkelhet säkras, och staten kan säkert skjuta till arvode efter förtjänst då så är påkallat, exempelvis efter värv utfört i kontakt med Qatar och andra kvarvarande monarkier.
Det är den mest eleganta av lösningar, som torde tillfredställa samtliga parter, samtidigt som det demokratiska dilemmat upplöses. Det vore en lösning i tiden, men frågan är hur den kommer upp på den politiska klassens dagordning? Kanske när Kalle äntligen går ur tiden, vilket datum nog inte är så långt borta.
